Vacker avelshane

Vattnadals Quenelle, vacker engelsktypad hane, inköpt till avel från Vattnadals Elin.

Mina härliga avelsgrabbar

Allegrobjörn och Acrobjörn är kullbröder och är snart fyra månader. Jag är sååå himla förtjust i dem! Härliga och fina, gulliga och goa. Så här kommer fler bilder på mina charmiga gos-grabbar!
Allegro först:

Och så Acrobjörn:

Mera B, 27 mars 2009

B-kullen är nu 7 och en halv vecka, och växer fint. Har tre damer kvar: Bettina Beep (champagne-argente) , Beverly Hills (chocolate/tan), och Betty Boop (cinnamon).

Temperamentet och den "sociala förmågan" på dessa tre unga damer är okej, ja, kanske till och med ganska bra. Ja, jag har ju vissa "specialkrav" på min möss, och ett klart mål med min avel, vad gäller mössens temperament som sällskapsmöss.

Bettina Beep, med Beverly i bakgrunden.

Och här är Betty Boop som nyfiket nosar för att se vad som finns i rummet som hon fotograferas i. På bilden nedanför putsar hon morrhåren. Visst får hon en elefantsnabel då, haha!

Den uppmärksamme kanske märker att namnen ibland förändrar sig. Det kan ibland ta upp till ett par månader innan deras slutgiltiga namn fastslås. Om de inte säljs före dess förstås.

Mössen liksom "växer in" i sina namn. Jag behöver inte tänka så mycket på vad de ska heta, de liksom "blir dem de är", men det kan som sagt ibland förändras ett tag innan det är fastslaget.

Dagsbilder 11 mars

B-kullen är drygt fem och en halv vecka.

De är engelsktypade, fast inte renrasiga utan med mycket svenskt blod i sig. Dock lyser det engelska temperamentet igenom.

Pappa heter Älvbjörn, och har de guldiga mössen i generna. (Bilder finns längre ner i bloggen)Mamman heter Unika, och är dotter till Karma (Kara Mia). Har en massa gamla bilder på Karma här nedanför.

Karma har bytt ägare förra sommaren, och bor nu hos en tjej som har tålamod med engelska nerver ;-) Inte franska nerver, utan engelska.

Möss finns i två raser kan man säga. Den engelska show-musen och den svenska vilttypen.

Den engelska är framavlad främst i England i drygt ett århundrade, för att vinna skönhetstävlingar. Stor typ, stora klara ögon, stora tulpanformade öron utan veck, lång harmoniskt piskformad svans, kan vara dubbelt så stor som den svenska, och mycket noga färgavlad. Fast inte i Sverige. Vi har mycket få riktigt fina renrasiga engelsktypade.

Den svensktypade, eller "pet-mouse", vet jag inte faktiskt. Till stor del kommer den nog från labb-möss. Vilket även showmössen gör från början.

Hur som helst, den engelsktypade är riktiga engelska fullblod. Nerverna på utsidan.

Visst kan de bli tama, men de är inte "människoälskare" i första taget. Att hänga med en människa på äventyr är lite läbbigt. Och man får ha tålamod och varsamhet när man handskas med dem, för att de ska vara riktigt bekväma i situationen.

Den svensktypade, eller pet-musen, har mycket lättare för att bli trygg och riktigt tam på ett helt annat vis. Där finner man de små äverntyrarna, som gillar sin människa.

Flertalet hubbyuppfödda möss i Sveriga är korsningar mellan dessa två. I zoobutikerna finner man nog mestadels den svensktypade. Och den säljs ju förstås i första hand som ormmat.

Bettina Beep har lustiga korkskruvs-morrhår! Syns inte så bra på fotot nedanför, men på högra sidan så syns en korkskruv i alla fall.

Möss har olika pälslag, förutom de olika färgerna. De kan vara korthåriga, långhåriga, och krulliga eller lockiga på lite olika vis.

Denna variant med slät päls och krulliga morrhår, är någon mutation som jag fått in bland mina möss. Den tillhör inte de vanliga kända mutationerna/hårlagen. Om mutaionen skett hos mig, eller kommer från annat håll fast blommat ut hos mig i och med den ganska starka inavel jag använder mig av, det vet jag inte.

På ett vis är det lite kul, och ganska sött. På ett annat vis vill jag inte ha det.

De långa härliga plymerna till morrhår är ju de jag älskar mest! Dessutom använder möss sina morrhår väldigt mycket! Det är ju deras "ögon", tillsammans med luktsinnet.

När morrhåren krullar ihop sig sådär, måste de ju bli handikappade på något vis, tycker jag. Om det nu gör någon skillnad i fångenskap.

De lockiga hårlagen har också krulliga morrhår.

Lite dagsbilder, 11 mars

En lovande "temperments-kull" som är 18 dagar idag. Söta som socker, pigga som attan, små kvicka busfrön. Och vansinnigt rara, så små de är!



Vilda möss hoppar, rakt ut i det blå, när fara hotar, eller när de tror att fara hotar.
Möss är ju nästan mer "måltid" är "djur". Möss får många ungar, men inte många av dem uppnår vuxen ålder ute i det vilda. Inte ens av de som är snabba att fly.

Och de möss som stannar kvar och "kollar vad det var" blir aldrig äldre, och de för inte heller sina gener vidare. Så, vilda möss hoppar, de sticker, de drar, fortare än en gris hinner blinka, eller hur det nu var med Emils hyss, han i Lönneberga. Vad nu han har med möss att göra.

Hoppandet, är det jag skriver om. De tama mössen hoppar oftast inte. Möss avskyr att hoppa, och att falla, och att inte veta var de sätter fötterna. De ser ju inte heller särkilt bra.

Men de tama mössens ungar har under en period kvar sitt hopp-beteende. "Popcorns-åldern" kallas det. För de sprätter rakt ut i det blå, som popcorn, helt utan förvarning, och det är "lögn i helsike" att kunna hålla dem.
Popcornåldern börjar ungefär när de öppnar ögonen vid ca 14 dagars ålder. Och håller i sig lite olika länge, men kan vara flera veckor.

Jag avlar på temperament, och jag får numera heller inte några popcornungar. Det är jag stolt över!


Att hålla artondagars musungar såhär, öppet i ena handen, medan jag fotar med den andra - haha, det låter sig aldrig göras med ett par små popcorn! Då druttar de i govet som små katapulter inom fem sekunder - eller inom nån minut om de är av det lugnare slaget.
Risken är stor att de blir skadade i fallet.

"Ajje! Trampa inte på mig!"

Mamma till raringarna heter Tusse Ökentuss. Och pappa är Allegrobjörn. Inte svårt att se varifrån lilla Cheri fått sitt utseende ifrån.

Men vem är det som gömmer sig bakom krukan här då? Haha.

Haha, det var Acrobjörn! Han är farbror till ungarna, och kullbror till Allegrobjörn.

Både Acro och Allegro är fina härliga grabbar som jag gillar jättemycket!