Ny hane på tillväxt.

Kola-Björn heter han. Ja, alla mina hanar heter något på "Björn". Det är mitt eget efternamn, och min uppfödning heter Björndalens.

Chocolate-tan heter den bruna färgen med tan-röd mage. Jag tycker den är så vacker, när den får rätt nyans, rödhet och djup. Kola-Björn är jag nöjd med, även fast jag har långt kvar innan jag lyckas få fram Den Perfekta Musen.

Ska man vara petig med Kola-Björn, så har han ljusa tassar, och tanfärgen går ner på utsidan av benen. Det är noga sånt där ;-D, i alla fall om man ska vinna någon Standard-utställning, vilket är himla kul, men inte det viktigaste här i världen.

Det viktigaste här i världen, för mig med mina möss, är att ha TREVLIGA husdjur, som är trygga, glada och nyfikna, som blir GLADA när jag kommer och som vill vara med mig. Det är viktigast av allt. Samt att de är friska förstås, men annars är de ju inte särskilt glada...

Sedan vill ljag ha färger som jag tycker om. Och så förstås, det är sååå himla roligt och intressant att fördjupa sig i färggenetiken.


Ivra och Himla får också vara med på bild. Två trygga, orädda, glada, sällskapliga, otroligt snälla och rara och mysiga småtjejer. Ivra är cinnamon satin långhår, och Himla, ja hon är bara sååå himla söööt! Trevlig är hon också, för mig är hon ett exempel på Den Perfekta Sällskapsmusen.
:-D
Tänk att man kan vara så oerhört förtjust i möss!!! Men de är så underbart roliga små vänner, som smälter mitt hjärta, igen och igen och igen och igen och ...

Mera Daria.

När Daria var 2,5 månader, var hon med på utställning i pet-class. Det var i början på december förra året (-07).

Pet-class betyder att man går efter hur musen är som husdjur och sällskapsmus, samt att den är frisk och välskött. Tyngdpunkten ligger på temperamentet.

Daria uppförde sig helt exemplariskt, trygg och snäll och tålig med all hantering. En stor fin blå rosett kammade hon hem åt matte. Det blev en andraplats.

Etta blev Yin, en svart hane som är en baddare på att kamma hem förstapriser i pet-class åt sin duktiga 12-åriga matte. :-D

Is-Gnista och Compani, del II

Jag fortsätter på den ljuvliga färgen champagne-argente i långhår och satin. Först en ny bild på Is-Gnista, som har vuxit till sig sedan sist. Hon blir fin!


Och så är det "kusin Daria" som vill vara med, och promenerar in i bild här nedanför. Björndalens Daria som hon är registrerad som.

Daria har Björndalens Kisses of Fire som pappa, medan Is-Gnista är barnbarn (men inte Darias barn).

Ja, och så en bild på "underverket" själv :-D, Kisses of Fire, eller Äld som jag kallar honom i dagligt tal. Han är den första jag fick i den här färgen och har blivit lite stamfar för mig (och en del möss också förstås).

Färgen champagne-argente kan finnas i flera olika nyanser, som alla grundar sig på samma färggener. Men det är först med medveten färgavel som man kan få fram den här härligt vackra "guldröda" färgen.

Ju äldre mössen blir, desto mer framträder det röda i färgen.

Is-Gnista.

Is-Gnista ... Jag älskar färgen, i kombination med satineffekt och långhår. (Damen bakom är Asima.)



Is-Gnista i mitten.

Morfar till Is-Gnista är Äld (Björndalens Kisses Of Fire). Ännu flera sådana här söta små tjejer vill jag ha.

Svensktypad.

Den svensktypade musen har kortare svans och mindre öron än den engelsktypade. Den är också mindre. Björndalens Godis-Björn visar upp sig. Han är svneks typ men med engelsk blod i sig.

Flertalet tammöss i Sverige är mer eller mindre korsade typer, så det kan ibland vara svårt att se skillnader. Men denna lilla grabb har definitivt svensktypade öron. Jämför med parabolerna i inlägget nedan så får ni se skillnaden.

Som jag tycker, så är den engelsktypade vackrare, men har "det englelska fullblodets" nervighet. Man får vara lite extra försiktig med dem.

De svensktypade är mer tåliga och också lugnare till temperamentet.

Jag korsar dem för att få just det bästa från dem båda.