mus-snack

Cinnamon.

Kara Mia har ett par vackra cinnamonfärgade döttrar. Cinnamon i satineffekt kan vara en helt ljuvlig färg om man får den i en sådan här rödton, och inte urvattnat blek.
De unga damerna som snart fyller 3 månader, heter Urtima och Unika. Pappa är Qjo-Björn, champagne-argente/tan.

Får jag bjuda på ett smultron?

Kara Mia

Den där lilla svartögda vita med de stora öronen (tidigare inlägg) växer och börjar bli en stor och stilig dam.

Kara Mia är en chocolate/tan vars pälsfärg är blekt av (troligtvis) genparet extreme dilution, c(e)/c(e). Den röda magfärgen har blivit kritvit, och heter då fox.

I gen-text ser det ut såhär: a(t)/a(t), b/b, c(e)/c(e), D/D, E/E, P/*, där stjärna står för okänd, det kan vara stort P eller litet p. Om hon haft två små p, pp, hade hon varit rödögd vit och svår att skilja från en albinomus (genetiskt alltså).

Nu är Kara Mia inte kritvit (utom på magen) utan "off-white" med en svag brunbeige ton som skymtar i vissa ljus. Färgen blir "off white/fox".

Is-Gnista igen.

Hon är så söt, min vackra Is-Gnista. *stort hjärta*

Mattes gullegryn! :-)

Ny hane på tillväxt.

Kola-Björn heter han. Ja, alla mina hanar heter något på "Björn". Det är mitt eget efternamn, och min uppfödning heter Björndalens.

Chocolate-tan heter den bruna färgen med tan-röd mage. Jag tycker den är så vacker, när den får rätt nyans, rödhet och djup. Kola-Björn är jag nöjd med, även fast jag har långt kvar innan jag lyckas få fram Den Perfekta Musen.

Ska man vara petig med Kola-Björn, så har han ljusa tassar, och tanfärgen går ner på utsidan av benen. Det är noga sånt där ;-D, i alla fall om man ska vinna någon Standard-utställning, vilket är himla kul, men inte det viktigaste här i världen.

Det viktigaste här i världen, för mig med mina möss, är att ha TREVLIGA husdjur, som är trygga, glada och nyfikna, som blir GLADA när jag kommer och som vill vara med mig. Det är viktigast av allt. Samt att de är friska förstås, men annars är de ju inte särskilt glada...

Sedan vill ljag ha färger som jag tycker om. Och så förstås, det är sååå himla roligt och intressant att fördjupa sig i färggenetiken.


Ivra och Himla får också vara med på bild. Två trygga, orädda, glada, sällskapliga, otroligt snälla och rara och mysiga småtjejer. Ivra är cinnamon satin långhår, och Himla, ja hon är bara sååå himla söööt! Trevlig är hon också, för mig är hon ett exempel på Den Perfekta Sällskapsmusen.
:-D
Tänk att man kan vara så oerhört förtjust i möss!!! Men de är så underbart roliga små vänner, som smälter mitt hjärta, igen och igen och igen och igen och ...

Mera Daria.

När Daria var 2,5 månader, var hon med på utställning i pet-class. Det var i början på december förra året (-07).

Pet-class betyder att man går efter hur musen är som husdjur och sällskapsmus, samt att den är frisk och välskött. Tyngdpunkten ligger på temperamentet.

Daria uppförde sig helt exemplariskt, trygg och snäll och tålig med all hantering. En stor fin blå rosett kammade hon hem åt matte. Det blev en andraplats.

Etta blev Yin, en svart hane som är en baddare på att kamma hem förstapriser i pet-class åt sin duktiga 12-åriga matte. :-D

Is-Gnista och Compani, del II

Jag fortsätter på den ljuvliga färgen champagne-argente i långhår och satin. Först en ny bild på Is-Gnista, som har vuxit till sig sedan sist. Hon blir fin!


Och så är det "kusin Daria" som vill vara med, och promenerar in i bild här nedanför. Björndalens Daria som hon är registrerad som.

Daria har Björndalens Kisses of Fire som pappa, medan Is-Gnista är barnbarn (men inte Darias barn).

Ja, och så en bild på "underverket" själv :-D, Kisses of Fire, eller Äld som jag kallar honom i dagligt tal. Han är den första jag fick i den här färgen och har blivit lite stamfar för mig (och en del möss också förstås).

Färgen champagne-argente kan finnas i flera olika nyanser, som alla grundar sig på samma färggener. Men det är först med medveten färgavel som man kan få fram den här härligt vackra "guldröda" färgen.

Ju äldre mössen blir, desto mer framträder det röda i färgen.

Is-Gnista.

Is-Gnista ... Jag älskar färgen, i kombination med satineffekt och långhår. (Damen bakom är Asima.)



Is-Gnista i mitten.

Morfar till Is-Gnista är Äld (Björndalens Kisses Of Fire). Ännu flera sådana här söta små tjejer vill jag ha.

Svensktypad.

Den svensktypade musen har kortare svans och mindre öron än den engelsktypade. Den är också mindre. Björndalens Godis-Björn visar upp sig. Han är svneks typ men med engelsk blod i sig.

Flertalet tammöss i Sverige är mer eller mindre korsade typer, så det kan ibland vara svårt att se skillnader. Men denna lilla grabb har definitivt svensktypade öron. Jämför med parabolerna i inlägget nedan så får ni se skillnaden.

Som jag tycker, så är den engelsktypade vackrare, men har "det englelska fullblodets" nervighet. Man får vara lite extra försiktig med dem.

De svensktypade är mer tåliga och också lugnare till temperamentet.

Jag korsar dem för att få just det bästa från dem båda.

Den engelska typen.

Den engelska typen är en utställningsvariant som kommer främst från England, där den ibland kallas showmouse. De är mycket större än vår svenska typ, som mer liknar sin vilda föregångare husmusen.
Fast i Sveriga har vi inga "riktiga" show-möss, eftersom de oftast är uppblandade med svensktypade.
Här är två små bebisar på 3 veckor. De föds blinda och nakna, men växer fort.
Redan efter ett par månader kan de vara könsmogna, ja, vill det sig illa räcker det med knappt fyra veckor. Så hanungar behöver skiljas från tjejerna och mamman när de är runt fyra veckor.

Den här bilden bara måste ni klicka på, och se i stort läge!!

Utmärkande för den engelska typen är, förutom storleken (som inte alltid sklijer sig så markant i Sverige) de stora parabol-öronen och en härligt lång svans som ska vara harmoniskt "piskformad".
Nedan demonstrerar Björndalens Noggi-Björn sin långa svans.

Noggis färg är chocolate/tan, satin korthår. Mössen nedan har färgerna svartögd vit och champagne/tan, satin korthår. Han är dessutom pappa till ungarna som visas här.

De champagnefärgade här, var väntade i kullen. De är genetiskt chocolatefärgade möss med dubbelgenen för chocolate, bb, vars färg är "nerblekt" med en rödögdgen som behövs i dubbel upplaga, pp. Den röda ögonfärgen här, har alltså ingenting med albinogenen, cc, att göra.

Den svartögda vita är också genetisk chocolate med ännu starkare pälsblekningsgener.

Björndalens Love Me Tender, 07-BJÖ436.

Underbart vacker röd snygging, ingår i min avel. Efter prisbelönta föräldrar av egen uppfödning.

Den röda färgen kommer av en besvärlig färggen som kallas dominant röd, eller även "lethal yellow", A(y). Dominant för att den är dominant ;-) och lethal för att den är dödlig i dubbel upplaga. Så om den inte varit dominant, skulle den aldrig funnits, dvs djuren som hade den ensamma färggenen skulle aldrig synas.

Röd eller gul, det går egentligen på ett ut, genen kodar för det gula pigmentet som med hjälp av polygener kan få denna härliga röda nyans.

Jag avlar inte på denna röda ljuvligt vackra färg - som förutom rött även har andra fantastiskt vackra färger att bidra med - för kopplat till genen är också fetma och tidiga tumörer.

Men jag har några djupt röda i min avel av chocolate-mössen, och cinnamon, eftersom polygenerna för djup varm "röd" finns där, och ger mina andra möss en varm ton.

Knämusen Blanche.

Hon var vansinnigt rar, min lilla Blanche. En riktig knämus. Jag har ibland mina möss lösa på golvet, men får vara försiktig, för det är så lätt att trampa på de små husdjuren som väger ca 30 gram. Särskilt när de ska springa runt fötterna på en. Busfröna!

Blanche brukade ta en runda runt golvet, och sedan resolut klättra upp för mina byxor och upp till mig. Titta så glad och lycklig hon ser ut i ögonen! "Hej matte, nu kommer jag!"

Ja, en mus lever inte så länge. Deras livstid går ut på ca ett par år, och Blanche har vandrat vidare...

Luktar det inte ost här?

"Luktar det inte ost här?" *sniff, sniff*



" Jag letar, jag letar."

"Hmm, var kan matte ha gömt osten..."

Den unga damen som poserar heter Himla.

Plymer av morrhår.

Mössens ofta "enorma" morrhårsplymer är ljuvliga! De är visserligen inte så lätta att se, inte heller att fota så de framträder bra.


Båda fotona har jag klippt där morrhåren slutar! Både upptill och åt sidorna, och på nedre bilden även nertill.

Det är inte svårt att föreställa sig vilken betydelse morrhåren har som känselorgan när de tar sig fram i mörka gångar och skrymslen.

Och öron som paraboler.

Björndalens Nemi, dove/tan satin korthår, engelsk typ (utställningstyp).

Svarta ögon.

Mössens pigga, nyfikna och glada "pepparkornsögon" bara älskar jag!

Fast ibland har de rödpepparkornsögon, hihi, som ni ser i flera av de andra inläggen här.

Långhår.

Långhår tycker jag är en läcker effekt på mus. Björndalens Chi-Björn demonsterar.




Här dansar han för mig :-D
Men han är ingen "dansmus"!

"Dansmöss" var en sorts möss som undehöll kejsaren av Kina (eller nåt) genom att "dansa" runt runt i en ring. Det tyckte han tydligen var kul :-( Anledningen till beteenden var en genetisk defekt i innerörat och balansorganet.

När jag var ung - för mycket mycket länge sedan ;-) - kallades alla djuraffärs-möss för dansmöss. Som tur var, var de inte det på riktigt.

Cinnamon.

Den här färgen heter cinnamon. Musen heter Björndalens Too-Tikki Lejonhjärta. En liten mus med ett stort namn.


Cinnamon - i pälseffekten satin, samt långhår - är nog den färg jag tycker mest om.

De färger som jag avlar på/mot, är "chocolate-färger", dvs färger som baseras på chocolate-färg-genen bb. Det är cinnamon, chocolate, champagne, champagne-argente. Dessutom avlar jag satin, långhår, tan, och även tecknat. Men temperamentet är viktigare än korrekt färg!!

Sötnosar, inlägg 1 :-D

De får en egen blog, sötnosarna. Björndalsmössen. Här är Björndalens Elaine som liten.

Hon var så sanslöst söt, rar och mjuk och go. Tyvärr dog hon i en olyckshändelse. (den enda av mina möss som förolyckats genom olyckshändelse)