Jag har öppna burar till alla mina möss, utom när de är småungar och inte riktigt kan hålla reda på ben och balans.
På första bilden syns 11 burar. Och ja, det funkar, och nej, de rymmer inte! Jag har inga vildmöss, även om de är pigga, goa och glada och uppskattar att få komma till matte för äventyr.
För mig är det mycket viktigt att mössen har stora burar som är intressant inredda, med mycket berikning. Mössens "ögon" är deras luktsinne som är mycket väl utvecklat. Med de öppna burarna har de god koll på varandra och vad som händer i de andra burarna. Även det är berikning, eftersom möss (liksom människor) älskar "skvaller" och andra "personers" göranden och åtaganden.
Att ha många möss i pyttesmå burar, "bara för att man kan", är tyvärr alltför vanligt, men inte min melodi.
De akvarier jag har, är också öppna, och inredda på höjden. Det är så mysigt när mössen kommer för att möta mig, när jag går in i musrummet. De kan lätt få en klapp och en puss i den mjuka pälsen, utan att jag måste hålla på med galler och nät och andra "dörrar" in till dem. Vi får en helt annan kontakt!
Alla möss (
tammöss pratar jag förstås om) gillar inte människor, de håller sig hellre i skymundan och gömmer sig. Även om de sedan är lätthanterade i handen. Dem avlar jag inte på.
En del tammöss kan springa upp i handen och fortsätta upp för armen. De är "springiga" och använder ofta människor mer för att komma ut ur buren än för umgänge. Försöker man hålla kvar dem i handen, gräver de mellan fingrarna och buffar och försöker tränga sig fram. Såna möss har jag inte alls. Mina möss ska vara "människo-älskare", för jag försöker avla fram så bra sällskapsmöss som möjligt.
Vår relation ska vara ÖMSESIDIG!! Är man stor måste man vara snäll, sa Bamse ;-) Snäll för mig, är att se till andras behov,
mössens behov i det här fallet. Det är så mycket man kan göra med mössen (och gör också, labb-mössen t.ex.) utan att behöva bry sig om hur de mår i sina liv, möss är överlevnadskonstnärer, och storleksskillnaden mellan oss är markant.
Jag har allra högst 20 burar, helst färre för att ha tid till personligt umgänge med dem alla. Jag har inte heller några andra djur. Men många andra intressen, jag har ett liv ;-)
Antalet möss kan periodvis gå upp emot 50, ungmössen inrberäknade innan jag sålt av dem. Men ultimat för mig är ca 30 stycken vuxna djur. Helst färre, men det är svårt att bedriva avel med så få djur som jag har.
Det ska inte vara syskonavel (även om jag bedriver en viss form av inavel), men jag vill behålla hela syskonkullar ibland, för att kolla friskhet, sundhet och livsålder.
Ändå vill jag absolut inte ha fler, det personliga umgänget är lika viktigt för mig, som mitt avelsprojekt! Och viktigast ändå är förstås att jag ska ha plats för ett bra boende för DEM! Ömsesidighet är ledordet.
När det gäller aveln har jag många prioriteringar med mina få möss ;-). Jag försöker hålla en balans och gå framåt så sakteliga i mitt avelsarbete.
Jag är djupt intresserad av etologi (djurens beteende) och har varit i hela mitt liv. Även domesticeringsprocesser intresserar mig, och relationer mellan människor och olika djurarter. Viktigaste avelsmålet för mig, är mössens beteemde! De ska vara lugna och snälla, men fortfarande pigga och glada, med glimten i ögat, gärna "busiga". Och de ska söka sig till mänskligt umgänge "av sig själva" liksom, inte via mödosamt tämjningsarbete.
De här egenskaperna är ärftliga. Men givetvis också beroende av deras miljö!
Utställningar har jag varit med på så det räcker. Jag är utbildad petdomare, och skulle nog kunna klara även en standardutställning med lite förberedelser.
Färg är viktigt för mig, det ska vara färger som jag själv hänförs av. Chocolate/tan, recessive yellow, dominant yellow (de två yellowgenerna blandas givetvis INTE!). Vittecknat vill jag också ha, och satinpälslag. Jag har lite blandat långhårigt och korthårigt, avlar inte specifikt på hårlag, förutom satinet då.
Men trots att färg är viktigt för mig, är jag inte intresserad av att få färgen korrekt enligt standarden. Den ska vara njutbar för mig! Det är jag som lever med dem. Utställningar är helt enkelt inte för mig.
