Den engelska typen.

Den engelska typen är en utställningsvariant som kommer främst från England, där den ibland kallas showmouse. De är mycket större än vår svenska typ, som mer liknar sin vilda föregångare husmusen.
Fast i Sveriga har vi inga "riktiga" show-möss, eftersom de oftast är uppblandade med svensktypade.
Här är två små bebisar på 3 veckor. De föds blinda och nakna, men växer fort.
Redan efter ett par månader kan de vara könsmogna, ja, vill det sig illa räcker det med knappt fyra veckor. Så hanungar behöver skiljas från tjejerna och mamman när de är runt fyra veckor.

Den här bilden bara måste ni klicka på, och se i stort läge!!

Utmärkande för den engelska typen är, förutom storleken (som inte alltid sklijer sig så markant i Sverige) de stora parabol-öronen och en härligt lång svans som ska vara harmoniskt "piskformad".
Nedan demonstrerar Björndalens Noggi-Björn sin långa svans.

Noggis färg är chocolate/tan, satin korthår. Mössen nedan har färgerna svartögd vit och champagne/tan, satin korthår. Han är dessutom pappa till ungarna som visas här.

De champagnefärgade här, var väntade i kullen. De är genetiskt chocolatefärgade möss med dubbelgenen för chocolate, bb, vars färg är "nerblekt" med en rödögdgen som behövs i dubbel upplaga, pp. Den röda ögonfärgen här, har alltså ingenting med albinogenen, cc, att göra.

Den svartögda vita är också genetisk chocolate med ännu starkare pälsblekningsgener.

Björndalens Love Me Tender, 07-BJÖ436.

Underbart vacker röd snygging, ingår i min avel. Efter prisbelönta föräldrar av egen uppfödning.

Den röda färgen kommer av en besvärlig färggen som kallas dominant röd, eller även "lethal yellow", A(y). Dominant för att den är dominant ;-) och lethal för att den är dödlig i dubbel upplaga. Så om den inte varit dominant, skulle den aldrig funnits, dvs djuren som hade den ensamma färggenen skulle aldrig synas.

Röd eller gul, det går egentligen på ett ut, genen kodar för det gula pigmentet som med hjälp av polygener kan få denna härliga röda nyans.

Jag avlar inte på denna röda ljuvligt vackra färg - som förutom rött även har andra fantastiskt vackra färger att bidra med - för kopplat till genen är också fetma och tidiga tumörer.

Men jag har några djupt röda i min avel av chocolate-mössen, och cinnamon, eftersom polygenerna för djup varm "röd" finns där, och ger mina andra möss en varm ton.

Knämusen Blanche.

Hon var vansinnigt rar, min lilla Blanche. En riktig knämus. Jag har ibland mina möss lösa på golvet, men får vara försiktig, för det är så lätt att trampa på de små husdjuren som väger ca 30 gram. Särskilt när de ska springa runt fötterna på en. Busfröna!

Blanche brukade ta en runda runt golvet, och sedan resolut klättra upp för mina byxor och upp till mig. Titta så glad och lycklig hon ser ut i ögonen! "Hej matte, nu kommer jag!"

Ja, en mus lever inte så länge. Deras livstid går ut på ca ett par år, och Blanche har vandrat vidare...

Luktar det inte ost här?

"Luktar det inte ost här?" *sniff, sniff*



" Jag letar, jag letar."

"Hmm, var kan matte ha gömt osten..."

Den unga damen som poserar heter Himla.

Plymer av morrhår.

Mössens ofta "enorma" morrhårsplymer är ljuvliga! De är visserligen inte så lätta att se, inte heller att fota så de framträder bra.


Båda fotona har jag klippt där morrhåren slutar! Både upptill och åt sidorna, och på nedre bilden även nertill.

Det är inte svårt att föreställa sig vilken betydelse morrhåren har som känselorgan när de tar sig fram i mörka gångar och skrymslen.

Och öron som paraboler.

Björndalens Nemi, dove/tan satin korthår, engelsk typ (utställningstyp).

Svarta ögon.

Mössens pigga, nyfikna och glada "pepparkornsögon" bara älskar jag!

Fast ibland har de rödpepparkornsögon, hihi, som ni ser i flera av de andra inläggen här.

Långhår.

Långhår tycker jag är en läcker effekt på mus. Björndalens Chi-Björn demonsterar.




Här dansar han för mig :-D
Men han är ingen "dansmus"!

"Dansmöss" var en sorts möss som undehöll kejsaren av Kina (eller nåt) genom att "dansa" runt runt i en ring. Det tyckte han tydligen var kul :-( Anledningen till beteenden var en genetisk defekt i innerörat och balansorganet.

När jag var ung - för mycket mycket länge sedan ;-) - kallades alla djuraffärs-möss för dansmöss. Som tur var, var de inte det på riktigt.

Cinnamon.

Den här färgen heter cinnamon. Musen heter Björndalens Too-Tikki Lejonhjärta. En liten mus med ett stort namn.


Cinnamon - i pälseffekten satin, samt långhår - är nog den färg jag tycker mest om.

De färger som jag avlar på/mot, är "chocolate-färger", dvs färger som baseras på chocolate-färg-genen bb. Det är cinnamon, chocolate, champagne, champagne-argente. Dessutom avlar jag satin, långhår, tan, och även tecknat. Men temperamentet är viktigare än korrekt färg!!

Sötnosar, inlägg 1 :-D

De får en egen blog, sötnosarna. Björndalsmössen. Här är Björndalens Elaine som liten.

Hon var så sanslöst söt, rar och mjuk och go. Tyvärr dog hon i en olyckshändelse. (den enda av mina möss som förolyckats genom olyckshändelse)