tisdag 26 januari 2010

Inte mina!

.
Nä, dom är inte mina, inte ens tummen är min :-D. Men visst är bilderna förtjusande näpna!
Fotograf samt ägare/uppfödare är Evelyn Edblad, Sundsvall.


torsdag 21 januari 2010

musfoton i januari 2010

.
(klicka gärna på bilderna för att se dem i stort format)

Min oändligt vackra Hörru. Snäll, trygg, kommunikativ, trevlig, nyfiken och glad.




Hurra.
Hörru och Hurra.



Hurra, rödögd creme/fox, satin. Den bästa sällskapsmus jag någonsin haft! Ett underbart temperament, kommunikativ, sällskaplig, lugn, trygg, orädd, glad och nyfiken, och ändå snäll som en ängel.
Tyvärr har hon inte blivit dräktig, men jag ska prova igen.



Härliga Hurra.




Systrarna Haha och Hörru, drygt sju månader gamla nu.




Hörru och Kaya.




Blev en gullig bild. Hörrus öga i mitten. Olivia bortanför (eller över snarare), och Kaya (mest svansen av) framför. Olivia och Kaya ska resa ner till Skåne i morgon, de ska flytta. Hörru kommer aldrig att flytta i hela sitt liv! Hon är en av de bästa möss jag någonsin haft!





Min lilla söta "hund" Cheri har fyllt ett år i dagarna. Jag släpper ner henne på golvet, och hon följer mig. Om hon undersöker något annat, så kommer hon när jag ropar. Hon är inte bara "hund" hon är "väluppfostrad" hund - av egen fri vilja.



Ja, hon inte bara följer mig, hon klättar upp för mitt byxben och letar reda på min hand. Hon är en go hjärtemus!! Ett litet Hjärta. Dock inte "min bästa" med tanke på min avel, för hon är alldeles för springig, hon kan inte vara still. Men förutom det, är hon bara helt ljuvlig!!

Hennes pappa (min uppfödning men såld) är Svensk Mästare i Petclass 2009, samt Internationell GuldPet. Och dotterna Gaby (som bor kvar hemma nu och för evigt) är Internationell Guld Pet. Cheri ställer jag inte ut. Hon skulle inte "sitta kvar stilla" för att titta på domaren... haha. Och då kan ju domaren inte titta på henne, och sånt gillar inte vi domare ;-)

Ja, just det, jag har under det förra året blivit färdig petclass-domare i SVEMUS, svenska musklubben. Roligt!!

Och jag älskar mina möss!!!! Sötare, näpnare varelser går knappast att finna!!

tisdag 24 november 2009


måndag 9 november 2009

Hej allihopa, jag heter Kaspar!


Jag är en ung herre på snart 2 månader, Kaspar-Björn heter jag.

Färgen är mattes egen "golden-argente", dvs champagne-argente. Nyansen är fin här, fast bilden ger färgen lite mer djup än den har i verkligheten.


torsdag 24 september 2009

Fann en gammal bild...

.
... och sätter in den här. Musen finns inte längre, och pojken har växt flera år :-D


måndag 24 augusti 2009

Lovande som liten bebis (se längre ner i bloggen) och vacker och trevlig och mysig som ung dam. Intense är finast och även mest kommunikativ, en fin och trevlig kompis.



Intense och Illusion. Den vitfläckiga cinnamonen är Cheri, min pigga, busiga och goa jätte-kompis.

Vackra och mycket rara Gaby. Kommunikativ och vill gärna komma upp i handen och vara med mig, hon också.






måndag 3 augusti 2009

Hipp, Hurra, och Hörru!

.
Tre av mina vackra hjärtevänner i H-kullen.

Hipp och Hurra är ljusa creme-argente färgade, eller "nått". Hurra är dessutom fox.

Hörru är vackert golden agouti-färgad. Förutom att de är sanslöst söta och vackra, är de dessutom något vansinnigt trevliga! Jag tycker sååå mycket om de här pigga och tillgivna små bus-trollen. Engelsktypade, men saknar de engelsktypades "franska nerver". Pigga, men inte nervösa.















"Uff! Se dig för var du landar!" (efter ett misslyckat försök att ta sig upp i min hand)



Bättre lycka nästa gång! Den här gången kommer de upp :-D

Champagne-argente I-tjejer

Intense.
Illusion.

Intense och Illusion, och baken av mamma Blinka. Mössens röda färgpigment djupnar med åldern, vilket syns här i jämförelse med mor och döttrar, som har samma färg.

Mamma Blinka charmar mig.

tisdag 14 juli 2009

H-tjejer

Sex av de åtta H-tjejerna visas här. De andra två sov och ville inte vara med den här gången :-D





Två rödögda vita? Nja, här syns det ju att de inte är vita. Men bilden visar fel färg på dem.


Här nedan är bättre färger. Som gulnat gammalt vitt sidentyg.


Den ena har hela tiden varit lite gråare och mörkare i tonen, haft blå botten när man blåst i pälsen. Den andra vissste jgi nte ett tag. Rödögd vit? Eller svag gulton?
Nu blir det svårare och svårare att skilja dem åt! Den mörkare blir ljusare och den ljusare blir mörkare. Och så möts de på mitten. Snart. Om det fortsätter.
Hipp och Hurra heter de. Hurra är underst här.

Som jämförelse med verklig vit satin, får Cheri bidra med päls-prov.

16 dagar

.

.