Lovande som liten bebis (se längre ner i bloggen) och vacker och trevlig och mysig som ung dam. Intense är finast och även mest kommunikativ, en fin och trevlig kompis.

Intense och Illusion. Den vitfläckiga cinnamonen är Cheri, min pigga, busiga och goa jätte-kompis.

Vackra och mycket rara Gaby. Kommunikativ och vill gärna komma upp i handen och vara med mig, hon också.

Hipp, Hurra, och Hörru!

.

Tre av mina vackra hjärtevänner i H-kullen.

Hipp och Hurra är ljusa creme-argente färgade, eller "nått". Hurra är dessutom fox.

Hörru är vackert golden agouti-färgad. Förutom att de är sanslöst söta och vackra, är de dessutom något vansinnigt trevliga! Jag tycker sååå mycket om de här pigga och tillgivna små bus-trollen. Engelsktypade, men saknar de engelsktypades "franska nerver". Pigga, men inte nervösa.

"Uff! Se dig för var du landar!" (efter ett misslyckat försök att ta sig upp i min hand)

Bättre lycka nästa gång! Den här gången kommer de upp :-D

Champagne-argente I-tjejer

Intense.

Illusion.

Intense och Illusion, och baken av mamma Blinka. Mössens röda färgpigment djupnar med åldern, vilket syns här i jämförelse med mor och döttrar, som har samma färg.

Mamma Blinka charmar mig.

H-tjejer

Sex av de åtta H-tjejerna visas här. De andra två sov och ville inte vara med den här gången :-D

Två rödögda vita? Nja, här syns det ju att de inte är vita. Men bilden visar fel färg på dem.

Här nedan är bättre färger. Som gulnat gammalt vitt sidentyg.

Den ena har hela tiden varit lite gråare och mörkare i tonen, haft blå botten när man blåst i pälsen. Den andra vissste jgi nte ett tag. Rödögd vit? Eller svag gulton?

Nu blir det svårare och svårare att skilja dem åt! Den mörkare blir ljusare och den ljusare blir mörkare. Och så möts de på mitten. Snart. Om det fortsätter.

Hipp och Hurra heter de. Hurra är underst här.

Som jämförelse med verklig vit satin, får Cheri bidra med päls-prov.

16 dagar

.

.

10 dagar

.
Här är en kull jag förväntar mig mycket av, 10 dagar är de på fotona (tagna i förrgår). Champagne-argente satin i olika nyanser. Hon i mitten är mest lovande.


De skiftar mycket i färg beronde på hur ljuset faller. Men en av dem, en hona, har just nu en ljuvlig champagne-argente-färg, exakt som jag vill ha den (med tanke på åldern ;-).

Inte för ljus och inte för mörk. Kan utvecklas riktigt bra om jag har tur. Rödtonen förstärks hos möss, när de bir äldre. Eventuell sotning (vill jag inte ha) syns först när hon blir lite större.

Visst är pälsen vacker. Men hon är bara 10 dagar, och pälsen är på utväxt. Intrycket förändras från dag till dag.

Mamma är Blinka, se foton längre ner i bloggen. Pappa är Dicki (Diqqi-Björn), även honom finns foton på längre ner bloggen.

Ännu en kull.

.

Växande bebisar. stört-söta, och mycket rara.

Mina vackra tår

.
Vackrare tår i min sandal får man leta länge efter!



Men OJ vilken lustig tånagel som växt ut från ena tån...




Härliga färger, i stället för nagellack.

Woops, vad händer här? Rymmer tårna ut ur sandalen?

Nåja, jag hari alla fall en tå kvar :-D

De vackra tårnas pappa

.
Han heter Diqqi-Björn. Kallas helt enkelt för "Dicki". Pappa är Vattnadals Quenelle och mamma är min underbara avelshona Lara *RIP*


Mycket engelsktypat i honom, och ett engelsktypat temperament, men ändå ett ovanligt BRA sådant. (som jag tycker då)

Tyvärr är det så med mushanar, att de luktar...

Mushonor luktar nästan inte alls, men mushanarna gör, och de gör det med flit! Det är deras sätt att markera revir.
Olika hanar luktar olika mycket, det har med dominans att göra också, och vi som avlar försöker få bort lukten så mycket som möjligt. Men de vackra engelska showmössen har ju avlats fram efter utseende i första hand, och då går det inte att ta hänsyn till doften också. I England och Europa håller musuppfödarna hundratals djur i uthus. Typ.

Jag vill ha SÄLLSKAPSMÖSS.

Men ... dessa två herrar Dicki och Ilk (Ilq-Björn, sista bilden här), är rena rama stinkbomberna. Och de har åkt ut. Jag kan inte ha såna i huset...
Med tid och avel ska stinket bort så mycket som möjligt ur min avel. Men jag måste också skaffa nytt blod där det finns att få tag i. Få in de egenskaper och gener som jag vill ha, inte bara som jag vill få bort :-D


Även om man bor i ett uthus (eller speciellt då) får man inte sitta ensam i en liten trång bur dagarna i ända. Det går jag inte med på.
De riktiga musburarna kan man använda på annat vis. Till exempel ta överdelen/gallerdelen, sätta på tvären över alltsammans, och låta mössen ha som klätterställning.
Så här ser Dickis bur ut. Öppen stor bur såklart! (Gallerburen - blågrön - som klätterställning syns överst till vänster i bild)


Och här är Ilq-Björn. Trevlig och snäll med engelskt rassel-temperament, ändå förhållandevis orädd och kommunikativ. Trevlig och fin grabb. Stor öppen bur här också förstås. Eget hembygge, eller hem-samman-sättning av diverse lådor, och nät.

Och nej, dom rymmer inte ;-D