De vackra tårnas pappa

.
Han heter Diqqi-Björn. Kallas helt enkelt för "Dicki". Pappa är Vattnadals Quenelle och mamma är min underbara avelshona Lara *RIP*


Mycket engelsktypat i honom, och ett engelsktypat temperament, men ändå ett ovanligt BRA sådant. (som jag tycker då)

Tyvärr är det så med mushanar, att de luktar...

Mushonor luktar nästan inte alls, men mushanarna gör, och de gör det med flit! Det är deras sätt att markera revir.
Olika hanar luktar olika mycket, det har med dominans att göra också, och vi som avlar försöker få bort lukten så mycket som möjligt. Men de vackra engelska showmössen har ju avlats fram efter utseende i första hand, och då går det inte att ta hänsyn till doften också. I England och Europa håller musuppfödarna hundratals djur i uthus. Typ.

Jag vill ha SÄLLSKAPSMÖSS.

Men ... dessa två herrar Dicki och Ilk (Ilq-Björn, sista bilden här), är rena rama stinkbomberna. Och de har åkt ut. Jag kan inte ha såna i huset...
Med tid och avel ska stinket bort så mycket som möjligt ur min avel. Men jag måste också skaffa nytt blod där det finns att få tag i. Få in de egenskaper och gener som jag vill ha, inte bara som jag vill få bort :-D


Även om man bor i ett uthus (eller speciellt då) får man inte sitta ensam i en liten trång bur dagarna i ända. Det går jag inte med på.
De riktiga musburarna kan man använda på annat vis. Till exempel ta överdelen/gallerdelen, sätta på tvären över alltsammans, och låta mössen ha som klätterställning.
Så här ser Dickis bur ut. Öppen stor bur såklart! (Gallerburen - blågrön - som klätterställning syns överst till vänster i bild)


Och här är Ilq-Björn. Trevlig och snäll med engelskt rassel-temperament, ändå förhållandevis orädd och kommunikativ. Trevlig och fin grabb. Stor öppen bur här också förstås. Eget hembygge, eller hem-samman-sättning av diverse lådor, och nät.

Och nej, dom rymmer inte ;-D

Ta upp mig nu!

Ta upp mig nu!

Hörru, hjälp till lite då! Ta upp mig!

Nä, nu går jag upp i alla fall!

Seså, vänd på handen nu då! Såhär kan jag ju inte hänga!

Himlans asså!

Hjärtemusen Himla, hon som är såååå himla söt, sååå himla rar, sååå himla go och mysig.

Från rosa korv...

.
Från rosa korv på rygg (se nedan, den sovande musungen) till hårigt charmtroll på rätt köl :-D
.

.
Här med några syskon. Två och en halv vecka, lätta att hantera, inga popcorn här inte! (Vilket jag är väldigt glad över.)
.

. "Mamma, jag vill vara kvar i din trygga hand!"

Som "extra mus-mamma" blir hjärtat mitt varmt.

ögon

*Nynnar på en gammal Beatles-låt*

Open up your eyes now,

tell me what you see.

It is no suprise now,
what you see is me.

att sova som en gris

.
Nää, den är inte död. Han somnade stenhårt i min varma hand, och så råkade han hamna upp -och-ner i handen utan att vakna.
.



Det såg så roligt ut, att jag var tvungen att gå och hämta kameran (en bit att gå, trappor osv), sedan gick jag ut för att få bättre ljus och slippa blixten som ändå inte funkar på så nära håll.

Han vaknade till lite ibland, det blåste ute och sådär, och rullade runt på mage igen. Men då vyssade jag honom lite, och fick tillbaka honom på rygg när han somnat om.

När de ligger tillsammans allihopa i kullen, så ligger de ju verkligen huller om buller på de mest lustiga sätt, både upp och ner och bak och fram och allt vad man nu kan. Haha.

Möss är lustiga och näpna! Och ack så roliga, och så underbara små husdjur.

.

Denna ännu inte namngivna filur är 8 dagar när han fotas i sin söta sömn. :-D

Och ännu dröjer det innan han dessutom ska öppna sina ögon och titta ut på världen omkring sig.

.

Små vänner

Min vän Blinka

Min hand i din ...

Söta Blinka poserar i pelargonen.

Blinka är född den 2 februari 2009, färg är champagne-argente och pälslag är satin korthår. Hon är efter Älvbjörn och Unika, och alla "förfäder" är egen uppfödning fullständigt i tre led bakåt, och några led i sju generationer.

Hon är ett av mina små hjärtan. Egentligen är hon räddast av alla, tycker det är jätteläbbigt att komma upp i handen och även om hon kommer fram och nosar så går hon inte upp självmant.

Å andra sidan går hon heller inte ner självmant, om hon inte får komma tillbaka hem förstås.

"Främmande" platser är otäcka.

Hon tillhör min stam av "vackra-men-rädda" möss. Vill få in hennes behagfullhet i mina möss, men få bort rädslan. Inte i henne personligen alltså, men i min avel.

Ilq-Björn igen

.

Han växer, han också. En fin ung herre är han, Ilq-Björn. Efter Silka och Vattnadals Quenelle.

Mössen på Mässa

Varje år ordnar avgångsklasserna på naturbruksprogrammet i Spånga Gymnasium ett djurexpo. http://www.spa.edu.stockholm.se/index.php?id=372
.

SVEMUS (Svenska Musklubben) brukar vara med och visa upp tammöss och representera klubben, liksom flera andra djurföreningar.
Vi som är gäster har en egen lokal där olika smådjursklubbar (möss, gerbiler, hamster, osv), och andra djurföreningar (hund, katt, hittekatter/katthem) samsas.
Mässansvarig inom SVEMUS är Anna Aspelin, som duktigt fixar allt.
. .
Så här såg en del av SVEMUS monter ut strax före öppnandet. Bilden är rörig eftersom den blir "tvådimensionell" och bakgrund och förgrund smälter ihop.




Vi har försäljning av en del saker, lite foder, några små "hus", osv. Och så visar vi som är där upp våra möss. Inte bara tammöss (som jag har) utan även taggmöss och pygmémöss var representerade denna helg.

Jag, som både har öppna burar åt mina möss, samt älskar att "leka" med dem, hade byggt en särskild "utställningsbur".

Den är faktiskt i 4 våningar, om man inte räknar taket som de också kunde klättra upp på. Inte en enda pryl är köpt utom springhjulet. Allt är hemmabygge av kartonger.

Ett par grenar utifrån, kartonger från Konsum och skoaffären, spetsgardiner (haha) från en överbliven tygbit hemma, stark elteip använder jag, samt klister. Och så sax förtås.

Mössen älskar att utforska såna här labyrinter! Och de tar sig fram överallt, och hittar varje liten framkomlig väg. Men - de rymmer INTE!!
.
Så här ser "buren" ut, när jag redigerat bort bakgrunden.

Från bottenvåningen kommer de till nästa våning via ett hål i taket/golvet när de klättrat upp för grenen.

Bottenvåningen står också lite upphöjt på min transportbur, så de inte kan klättra ut på bordet/montern. Rymmer gör de inte. Möss avskyr att falla (i alla fall tammöss), och de hoppar inte! De är smidiga och starka.

.

Visserligen kan de hänga ut från kanten (som besökare ibland blir förskräckta över, och försöker hindra dem att rymma).
- Det är ingen fara, de rymmer inte. Får jag lugnt leende tala om. Möss är starka och smidiga. De kan hänga ut över kanten i en tå nästan, och sedan smidigt hiva in sig igen.

.

Och så är de snälla förstås! Mina möss bits aldrig! (i alla fall inte de jag har med på mässor, jag kan få en och annan hemma som "vaktar revir" och kan nafsa löst om jag överraskar dem sovandes i sitt bo), men om någon mot förmodan skulle bita så det går hål, tas de bort meddetsamma.)

.

Jag avlar ju på temperamentet, och ska ha snälla, vänliga möss som gillar människor!! Och som sitter still i handen, är kontaktbara, och låter sig pussas och klappas på :-D

.