mössen - foton

Mina 2 Recessive Yellow-hanar

2012-01-30T16:02:00.006+01:00

.
Honey Glaze, och Golden Delicious på sista bilden. Färgen är ganska fantastisk!!

2012-01-05T16:13:00.008+01:00

.
Vad heter blomman?

Haha, den heter Golden Glaze, Honungsglasyr ...

Färgen är recessive yellow med en helt underbar nyans, som flytande gyllengul honung. ja, asså, nä, inte blomman, musen!

Blomman heter vandrande jude, och är också glänsande vacker i fina nyanser. Fast, den vandrar inte så mycket. Om man inte räknar in gästen som vandrar omkring där inne i djungeln.

Här nedan är en annan gul variant, dominant yellow (eller lethal yellow). Först när de är målmedvetet färgavlade i ett antal generationer, får man fram den här rena gula färgen. Men den oavlade musfärgen (musen till vänster) har sin charm den också!

Vi kan säga att Yelli är sable. De ser ut ungefär sådär. Chocolate sable, eller kanske agouti sable?

Att jag inte vill säga att hon är sable, beror på att den här musen ändrr färg från vecka till vecka nästan! Hon har varit både helt gul och helt brun, och färgen skiftar på ett lustigt vis.

Haha! Enhörning möter jättemus!

2011-12-27T11:46:00.004+01:00

Förstora bilden genom att klicka på den, och kolla in enhörningens blick! Haha! Aldrig någonsin har han sett en sådan stor mus förut, inte ens i hans sagoland!

Musen heter Golden Delicious, och enhörnngen heter ... ?? ... vet inte, han har aldrig sagt det.

Fast enhörningen är en hon, ett sto, för hon har en fölunge också, ett helt bedårande litet blommingt enhörningsföl :-D.

Foto från 2006

2011-12-13T11:59:00.004+01:00

.

I ögat på en mus, där kan hela världen rymmas :-) Träd, blå himmel, solen...

Musen med hela värdlen i sitt öga heter - nåja hette, bilden är från 2006 - Tehor.

Spindel

2011-12-06T14:04:00.006+01:00

.
Ingen riktig spindel, det är musen som heter Spindel :-D

Spindel är kullsyster med Imsa, Vimsa, Teensy och Weensy. Första fotot är på söta och rara Imsa.

Resterande foton är på Spindel. Här klättrar hon på ett leksakshus som mössen gillar.

Men vad gör hon?

Hon gör det alla möss gillar att göra: Gnager. Hon tog ett strå från "halmtaket", för att gnaga i små små bitar.

Gnageli-gnag.

Teensy och Weensy till Maya

2011-12-06T13:51:00.009+01:00

.
Teensy och Weensy är sålda till Maya några mil norr om Gävle. Flyttar den 11 dec. Då är de sju veckor och en dag.

"Små musungar" kan flytta hemifrån redan när de är fem veckor. Ofta vvänjer mamma mus dem redan vid 3 veckor, men fortfarande behöver de mammas och syskonens trygghet för att förbli stabila och trygga.

De är duchtecknade svart/tan i satin (glänsande) och astrex (korthårigt lockiga).

Här har hon hittat en hängande snörstump, vilket slarv! Måste genast gnagas av!

2011-11-30T14:53:00.011+01:00

Golden-bebisarna

2011-11-02T21:13:00.007+01:00

.
Bilder på Golden-kullen och de tre recessiva yellow som små. Färgen föds alltid sotad, aldrig rent gula/röda.

Redan vid första pälsbytet blir de dock mindre sotade - om de är bra färgavlade i steg ett.
Färgaveln i steg två handlar om att få den gula färger mer röd, om det är det man vill, dvs om man ska ställa ut dem.

Sedan mörkar/djupnar gul/rödfärgen med varje pälsbyte. Så fungerar feomelaninet, dvs det gula pigmentet alltid.

Hur man än färgavlar, kan man aldrig få en recessive yellow-unge som ser ut så här som denna 15-dagar gamla dominant yellow-unge som precis börjat öppna ögonen. Hon är dessutom satin (5 år gammal bild).

Dominant yellow är en otroligt vacker och läcker färg, men tyvärr är genen behäftad med fetma hos djuren som bär den, samt en benägenhet att få tumörer redan runt ett års ålder. Ibland även diabetesliknande sjukdom.

Recessiv yellow som är mycket svårare att avla på, och få bra färg, har inga negativa hälsoaffekter.

Flera recessive yellow.

2011-11-02T21:05:00.004+01:00

.
Kull nr 2 med recessive yellow är nu 5 veckor. Här presenteras de fyra tjejerna. De är söta och rara och fina och väldigt trevliga!

Kommer själva upp i handen, är lätta att hantera men ändå pigga, glada, busiga och nyfikna. Precis som 5-veckors "bebisar" ska vara.

Alla är satin. Honeyflow är långhår (efter farfarsmor och morfarsmor: Chilloutarea´s Electra, RY satin långhår) och ljusare och mer beige i färgen är Honey Gold som är korthår och mörkare.

Grabbarna i H-kullen

2011-11-02T20:48:00.007+01:00

.
Här är de fem grabbarna. En recessive yellow, en champagne/tan, samt tre chocolate/tan. Alla i satin och korthår.

2011-11-02T20:38:00.007+01:00

.
3 månader och 1 vecka är dessa recessive yellow nu. Först ut är Golden Vision:

Sedan ett par bilder på grabbarna. Golden Celebration först:

Golden Delicious är satin, och mörkare röd. han har ett härligt djup i färgen:

2011-09-18T17:29:00.008+02:00

.
Guldet växer. Och ökar i karat, så som det ska.

Jag älskar guldfärg på möss. Nu heter den här färgen inte "guld", utan Recessive Yellow. Jag har tre RY-syskon. Golden Delicious är en hane, med pälseffekten satin dessutom, så han glänser verkligen som guld.

Recessive yellow-färgade möss föds ganska mörka. Den rena guldfärgen kommer fram med åldern. Dessa är bra för att fortfarande vara så unga, de är ännu inte två månader gamla.

Brorsan Golden Celebration var inte på fotohumör idag, utan kikade på från ett säkert gömställe.

Så är det tjejen i gänget, Golden Vision.

Här är Vision ihop med mamma Strässla.

Och så ett foto på mormor Rhapzody Stream.

Medan Nässla - genbäraren - är både pappa och morfar till mina gyllene möss. Foton på Nässla finns det här så det räcker ett tag.

Att vaska guld...

2011-08-23T20:14:00.008+02:00

.
Att färgavla (och temperamentsavla, ALL avel!) är som att vaska guld!

Det är inte bara rätt gener som ska blandas och komma ut rätt igen, vilket inte är så svårt.

Det är nyanserna som ska eskalera. Det handlar om "polygener" som var för sig inte gör någon skillnad, men tillsammans, hopsamlade, gör all skillnad i världen.

Det är polygener som styr storlek, typ, och även temperament, för att inte tala om de riktiga "utställningsfärgerna". Ursprungsfärgerna, färggener utan hopsamlade polygener, ger oftast ett blekt och grådassigt utseende.

Man väljer mycket noga vad som ska blandas, blandar och vaskar, och hoppas på guldkorn. Golden Celebration på de två första bilderna.

Mina framvaskade guldkorn är recessive yellow, genetiskt e/e, dessa är:

a/* b/b C/C D/D e/e P/* där stjärnan betyder antingen a eller a(t), P eller p. Jag vet alltså inte om de är tan (går inte att se på dessa som redan är röda), eller om de har ett recessivt rödögonanlag.

Recessive yellow har den egenheten att de som ungar är sotade, dvs den rena gul/röd-färgen kommer fram först när de börjar bli färdigvuxna. Den här färgtonen är jag utmärkt nöjd med, och mycket glad över, och en smula stolt också. Golden Delicious är dessutom satin. Båda grabbarna är korthåriga.

Här är systrarna Golden Vision och Gloria. Dessa är också korthåriga. Electra är långhårig satin, och några av ungarna i kullen är gulligt långhåriga. Resten har färgerna chocolate/tan och champagne/tan.

Nässla

2011-08-23T20:11:00.005+02:00

.
Nässla - "genbäraren" - härom dagen.

Inte "vacker" som sagt, inte heller stor, men väldigt gullig!! Och med två väldigt vackra föräldrar!!

Rhapzody Stream

2011-08-23T19:59:00.002+02:00

.
Så här ser Streamie ut idag. Hon är en STOR mus, och fyller gott och väl hela handen.

Trevlig tjej, lite drygt 10 månader nu. Mamma till Strässla med flera. Både Streamie och Queenie (nästan lika stor som Streamie) har fått bra avkomma som jag är glad över.

Strässla

2011-08-23T19:41:00.006+02:00

.
Rhapzody Stream och Nässla fick en kull. Strässla, chocolate/tan satin korthår, valdes ut till återparning med Nässla.

Eftersom Nässla bara är bärare, alltså enbart har en av de eftertraktade generna, var det en chansning - lite lotteri - om Strässla också skulle ha genen. Om inte, skulle jag inte få några ungar med gendubletter, som jag behöver för att få den recessiva färgen jag är ute efter.

Målet var att få fram recessive yellow, utifrån Nässlas mamma Chilloutarea´s Electra. Och jag hade tur! Jag "vann på lotteriet"! Strässla är också bärare, har alltså genparet E/e.

Strässla är en mycket trevlig dam, tamast och tryggast i kullen, men fortfarande lite blyg. Hon är född 1 maj, och blev parad redan vid 2 månaders ålder. Liksom pappa Nässla blev pappa vid ung ålder.

Egentligen ska man - brukar jag - vänta längre och låta dem växa ut ordentligt, av många olika orsaker. Könsmogna kan möss bli redan vid 5 veckors ålder - det går undan med möss, om man inte håller dem under uppsikt.

Några augustimöss

2011-08-05T17:44:00.011+02:00

.
Det var länge sedan jag var här, så nu kommer några nya bilder.

Den här färgen som heter chocolate/tan tycker jag är så vacker. Finemang får visa.

Just kontrasten mellan det mörkbruna och magens rödbruna är så läckert. Men helst ska både rygg- och magfärgen ha en lite mörkare ton än Finemang har.

Finemang, Fantasia och Fenusa är alla korsad typ (engelsk - svensk) med svensk särprägel. Morfar är ju lilla svensktypade Neptunus.

Fenusa är cinnamon/tan och Fantasia är svart/tan (med alldeles för ljus tanfärg). De är goa och glada gullpluttar.

Som kontrast har jag mina rena engelsktypade. De är nog nästan dubbelt så stora, i alla fall 50% större. En helt annan storlek, en helt annan typ med ett elegant huvud, stora tulpanformade öron och en härligt lång piskformad svans.

Min "vita" (vittecknad champagne) Divinia är en helt underbar tjej! Oerhört trevligt temperament och beteende. Hon är öppen och tillitsfull, glad, nyfiken och med "go", utan att vara springig. Hon kommer när jag ropar och vill gärna upp i handen. Hon är en riktig riktigt pussgurka.

Elina och Emira är också snälla och trevliga, men inte lika framåt. Inte lika modiga.

Nässla

2011-07-16T08:02:00.008+02:00

.
Nässla, inte världens vackraste mus ...

... men han bär på världens vackraste gener!!

Han är dessutom gullig och snäll.

En mycket trevlig mus, här tillsammans med Fanni, en vacker och fin champagne-argente.

Nässlas mamma heter Electra och är en recessive red satin, i världens vackraste färg, jag är mycket förtjust i henne. Och Nässlas pappa heter Rapunzel´s Dare Devil, en mycket vacker champagne/tan i världens ljuvligaste tanfärg. Inte helt korrekt tan för standard (utställning) men just det "felet" som är mer än perfekt för MIG, och min tan-avel.

Chocolater för hela slanten, mums.

2011-05-03T18:21:00.010+02:00

Vad ska du göra? Ska du fota mig?

Vänta lite! Jag måste putsa morrhåren först!

Sådär, nu är jag fin, varsågod och fota!

Denna unge herre som poserar så fint, heter Esso-Björn och är bara 5,5 vecka gammal. Han har faktiskt den finaste chocolatefärg som jag någonsin haft på en mus, och jag är såå glad! En underbart härlig varm rödlyster i det bruna, han är helt enkelt underbar! (men jag vet inte om det framkommer ordentligt på fotona)

Ett par andra fina chocolate/tan är Rhapsody Stream och "Nässla". Det blir nog fina ungar här också! För ungar ska det bli, hoppas jag. Stream till vänster och Nässla till höger.

Nässla är en mycket speciell mus för mig. För han är efter två mycket fina möss som jag tyvärr inte äger. Mamman är en tysk recessiv röd som heter Shilloutareas Electra, och pappan är en finsk mkt fin champagne/tan som heter Rapunzel´s Dare Devil. Här förväntar jag mig mycket framöver.

Mina två Rhapsodydamer Stream och Queen är mycket fina och jag är så belåten med dem. Även om de inte är "människoälskare" så är de inte rädda, och de kan konsten att kommunicera med mig, när de önskar något. Det är viktiga egenskaper för mig.

Rhapzody växer

2011-02-21T13:25:00.007+01:00

.

Rhapzody-tjejerna växer. Nu är de över 3 månader (födda 12 november 2010).

Rhapzody Stream först ut, det är chocolaten (chocolate/tan), och den ljusa champagne-tanen är Rhapzody Queen.

De har båda två en låång låång svans :-D

Björndalens Rhapzody-damer

2011-01-10T14:20:00.010+01:00

.

De är vackra raringar. Särskilt Queenie är underbart vältypad och harmoniskt byggd. Finsk livmoderimport efter Rapunzel´s möss, och med Sanders (Finland) och Cait McKeown (UK) i stamtavlan. Dessutom trevliga möss!!

Vackra unga damer

2011-01-05T13:23:00.004+01:00

Snyggisar

Några sötnosar visar upp sig

2010-09-19T16:18:00.012+02:00

.
Det är Rowanda, guldtjejen med vitt. Och så är det Solglans och hennes fyra småtjejer ur X-kullen.

Småtjejerna är snart fem veckor gamla, födda 17 augusti.

Tissla och Tassla och Tessla och...

2010-07-29T19:21:00.009+02:00

.
... och Tummelisa och Tintomara, och Tittut.

Alla är cinnamon/tan, utom Tissla och Tassla som är lilac-agotui/tan. ( Tan tror jag, väldigt svårt att se på "Tassel". ) Alla är satin korthår, mestadels engelsk typ, en liten smula svenskt blod finns det dock i dem.

De är födda den 17 maj 2010, och är alltså ungefär två och en halv månad nu,

och de är vädligt trevliga!! Gillar dem oerhört :-D

Några vänner

2010-07-07T15:04:00.011+02:00

.
Inga avelsdjur men söta små vänner. Pomperipossa och Quetzala på första bilden.

Pomperipossa är blue-argente (och tan), Quetzala är vanlig argente.

Fortfarande Pomperipossa och Quetzala. (Pomperipossa har morrhår, men är född med tunna och krulliga sådana, som knappt syns.)

Här dyker Pomeri upp också. Pomeri är silver/tan.

Quetzala.

T-kullen

2010-07-07T14:55:00.006+02:00

.
Här kommer några bilder på T-kullen föräldrar Rhianna och Vibys Ville.

T-kullen

2010-07-07T14:17:00.011+02:00

.
T-kullen, född 17 maj 2010
e Vibys Ville chocolate/tan satin korthår och u. Rhianna champagne-argente satin korthår.
Härligt trevliga!

Senaste kullen

2010-06-28T10:17:00.005+02:00

.
En hög med härliga cinnamontjejer på tillväxt. Samt ett par fina lilac agouti.

Silver och guld

2010-02-21T19:02:00.003+01:00

.
Två ihopsatta foton, på guldtjejen Kavaletti och en ännu odöpt silverunge.

Båda i pälslaget satin, så de glänser vekrligen som äkta silver och guld. Och det är de ju också, för mig. Guld värda, mina små hjärtan.

Mitt guld

2010-02-21T18:44:00.003+01:00

.
Ja hon är Mina, så heter hon, guldtjejen med vita tassar, vitt på magen, och en liten vit stjärn i pannan (berkshire heter den teckningen, men det vita ska vara i ett större fält på magen).

Hon är jättegullig!

En silverkull

2010-02-21T18:15:00.006+01:00

.
Silver och pale-lilac, två små gullungar :-D

.
Det är svårt att få tag i bra avelsmöss, men ibland måste jag ju skaffa in nytt blod utifrån. Förra året köpte jag in ett par svarta tanmöss, som bar på blått, och även lite chocolate som ju är färggenerna som jag vill hålla mig till.
Ett par av avkommorna till dessa, en silver/tan hane och en blue-argente hona parade jag med varandra. För att jag tycker blått är flott. Ibland får jag väl göra en sådan här utstickare, bara för skoj skull.

Den första februari föddes kullen. Eftersom båda föräldrarna är rödögda, är också alla ungarna rödögda. Det betyder att det inte kan bli en blå mus, eller en blå agoutimus, utan det blir silver eller blue-argente. Dvs rödögda blå-varianter som har den blå pälsen nedblekt av rödögongenen. Flertalet i den här kullen är icke-satin, vilket är snyggt i de här färgerna.

Eftersom föräldrarna även är chocolatebärare blev det några pale-lilac ungar också. Alla i tan.

Pale heter färgen för att den är rödögd med rödögdblekt päls, lilac heter färgen som innehåller full pott av både chocolate och blå.

Silverfärgen skiftar så vackert i och med att underpälsen är lite mörkare än ovanpälsen.

Sedan har jag fler färger än silver och pale-lilac. Det blev också pale-lilac-argente och blue-argente och en dove. Alla i tan.

Här är pappa Lex-Björn, silver/tan.

Lex-Björn igen.

Inte mina!

2010-01-26T13:02:00.005+01:00

.
Nä, dom är inte mina, inte ens tummen är min :-D. Men visst är bilderna förtjusande näpna!
Fotograf samt ägare/uppfödare är Evelyn Edblad, Sundsvall.

musfoton i januari 2010

2010-01-21T14:08:00.018+01:00

.
(klicka gärna på bilderna för att se dem i stort format)

Min oändligt vackra Hörru. Snäll, trygg, kommunikativ, trevlig, nyfiken och glad.

Hurra.

Hörru och Hurra.

Hurra, rödögd creme/fox, satin. Den bästa sällskapsmus jag någonsin haft! Ett underbart temperament, kommunikativ, sällskaplig, lugn, trygg, orädd, glad och nyfiken, och ändå snäll som en ängel.

Tyvärr har hon inte blivit dräktig, men jag ska prova igen.

Härliga Hurra.

Systrarna Haha och Hörru, drygt sju månader gamla nu.

Hörru och Kaya.

Blev en gullig bild. Hörrus öga i mitten. Olivia bortanför (eller över snarare), och Kaya (mest svansen av) framför. Olivia och Kaya ska resa ner till Skåne i morgon, de ska flytta. Hörru kommer aldrig att flytta i hela sitt liv! Hon är en av de bästa möss jag någonsin haft!

Min lilla söta "hund" Cheri har fyllt ett år i dagarna. Jag släpper ner henne på golvet, och hon följer mig. Om hon undersöker något annat, så kommer hon när jag ropar. Hon är inte bara "hund" hon är "väluppfostrad" hund - av egen fri vilja.

Ja, hon inte bara följer mig, hon klättar upp för mitt byxben och letar reda på min hand. Hon är en go hjärtemus!! Ett litet Hjärta. Dock inte "min bästa" med tanke på min avel, för hon är alldeles för springig, hon kan inte vara still. Men förutom det, är hon bara helt ljuvlig!!

Hennes pappa (min uppfödning men såld) är Svensk Mästare i Petclass 2009, samt Internationell GuldPet. Och dotterna Gaby (som bor kvar hemma nu och för evigt) är Internationell Guld Pet. Cheri ställer jag inte ut. Hon skulle inte "sitta kvar stilla" för att titta på domaren... haha. Och då kan ju domaren inte titta på henne, och sånt gillar inte vi domare ;-)

Ja, just det, jag har under det förra året blivit färdig petclass-domare i SVEMUS, svenska musklubben. Roligt!!

Och jag älskar mina möss!!!! Sötare, näpnare varelser går knappast att finna!!

2009-11-24T17:13:00.001+01:00

Hej allihopa, jag heter Kaspar!

2009-11-09T15:39:00.006+01:00

Jag är en ung herre på snart 2 månader, Kaspar-Björn heter jag.

Färgen är mattes egen "golden-argente", dvs champagne-argente. Nyansen är fin här, fast bilden ger färgen lite mer djup än den har i verkligheten.

Fann en gammal bild...

2009-09-24T14:34:00.003+02:00

.
... och sätter in den här. Musen finns inte längre, och pojken har växt flera år :-D

2009-08-24T10:33:00.006+02:00

Lovande som liten bebis (se längre ner i bloggen) och vacker och trevlig och mysig som ung dam. Intense är finast och även mest kommunikativ, en fin och trevlig kompis.

Intense och Illusion. Den vitfläckiga cinnamonen är Cheri, min pigga, busiga och goa jätte-kompis.

Vackra och mycket rara Gaby. Kommunikativ och vill gärna komma upp i handen och vara med mig, hon också.

Hipp, Hurra, och Hörru!

2009-08-03T15:15:00.015+02:00

Tre av mina vackra hjärtevänner i H-kullen.

Hipp och Hurra är ljusa creme-argente färgade, eller "nått". Hurra är dessutom fox.

Hörru är vackert golden agouti-färgad. Förutom att de är sanslöst söta och vackra, är de dessutom något vansinnigt trevliga! Jag tycker sååå mycket om de här pigga och tillgivna små bus-trollen. Engelsktypade, men saknar de engelsktypades "franska nerver". Pigga, men inte nervösa.

"Uff! Se dig för var du landar!" (efter ett misslyckat försök att ta sig upp i min hand)

Bättre lycka nästa gång! Den här gången kommer de upp :-D

Champagne-argente I-tjejer

2009-08-03T14:46:00.006+02:00

Intense.

Illusion.

Intense och Illusion, och baken av mamma Blinka. Mössens röda färgpigment djupnar med åldern, vilket syns här i jämförelse med mor och döttrar, som har samma färg.

Mamma Blinka charmar mig.

H-tjejer

2009-07-14T12:11:00.008+02:00

Sex av de åtta H-tjejerna visas här. De andra två sov och ville inte vara med den här gången :-D

Två rödögda vita? Nja, här syns det ju att de inte är vita. Men bilden visar fel färg på dem.

Här nedan är bättre färger. Som gulnat gammalt vitt sidentyg.

Den ena har hela tiden varit lite gråare och mörkare i tonen, haft blå botten när man blåst i pälsen. Den andra vissste jgi nte ett tag. Rödögd vit? Eller svag gulton?

Nu blir det svårare och svårare att skilja dem åt! Den mörkare blir ljusare och den ljusare blir mörkare. Och så möts de på mitten. Snart. Om det fortsätter.

Hipp och Hurra heter de. Hurra är underst här.

Som jämförelse med verklig vit satin, får Cheri bidra med päls-prov.

16 dagar

2009-07-14T12:07:00.000+02:00

.

.

10 dagar

2009-07-10T10:54:00.009+02:00

.
Här är en kull jag förväntar mig mycket av, 10 dagar är de på fotona (tagna i förrgår). Champagne-argente satin i olika nyanser. Hon i mitten är mest lovande.

De skiftar mycket i färg beronde på hur ljuset faller. Men en av dem, en hona, har just nu en ljuvlig champagne-argente-färg, exakt som jag vill ha den (med tanke på åldern ;-).

Inte för ljus och inte för mörk. Kan utvecklas riktigt bra om jag har tur. Rödtonen förstärks hos möss, när de bir äldre. Eventuell sotning (vill jag inte ha) syns först när hon blir lite större.

Visst är pälsen vacker. Men hon är bara 10 dagar, och pälsen är på utväxt. Intrycket förändras från dag till dag.

Mamma är Blinka, se foton längre ner i bloggen. Pappa är Dicki (Diqqi-Björn), även honom finns foton på längre ner bloggen.

2009-07-10T10:36:00.007+02:00

Ännu en kull.

2009-06-25T20:25:00.002+02:00

Växande bebisar. stört-söta, och mycket rara.

Mina vackra tår

2009-06-10T09:39:00.009+02:00

.
Vackrare tår i min sandal får man leta länge efter!

Men OJ vilken lustig tånagel som växt ut från ena tån...

Härliga färger, i stället för nagellack.

Woops, vad händer här? Rymmer tårna ut ur sandalen?

Nåja, jag hari alla fall en tå kvar :-D

De vackra tårnas pappa

2009-06-10T09:36:00.009+02:00

.
Han heter Diqqi-Björn. Kallas helt enkelt för "Dicki". Pappa är Vattnadals Quenelle och mamma är min underbara avelshona Lara *RIP*

Mycket engelsktypat i honom, och ett engelsktypat temperament, men ändå ett ovanligt BRA sådant. (som jag tycker då)

Tyvärr är det så med mushanar, att de luktar...

Mushonor luktar nästan inte alls, men mushanarna gör, och de gör det med flit! Det är deras sätt att markera revir.
Olika hanar luktar olika mycket, det har med dominans att göra också, och vi som avlar försöker få bort lukten så mycket som möjligt. Men de vackra engelska showmössen har ju avlats fram efter utseende i första hand, och då går det inte att ta hänsyn till doften också. I England och Europa håller musuppfödarna hundratals djur i uthus. Typ.

Jag vill ha SÄLLSKAPSMÖSS.

Men ... dessa två herrar Dicki och Ilk (Ilq-Björn, sista bilden här), är rena rama stinkbomberna. Och de har åkt ut. Jag kan inte ha såna i huset...
Med tid och avel ska stinket bort så mycket som möjligt ur min avel. Men jag måste också skaffa nytt blod där det finns att få tag i. Få in de egenskaper och gener som jag vill ha, inte bara som jag vill få bort :-D

Även om man bor i ett uthus (eller speciellt då) får man inte sitta ensam i en liten trång bur dagarna i ända. Det går jag inte med på.
De riktiga musburarna kan man använda på annat vis. Till exempel ta överdelen/gallerdelen, sätta på tvären över alltsammans, och låta mössen ha som klätterställning.
Så här ser Dickis bur ut. Öppen stor bur såklart! (Gallerburen - blågrön - som klätterställning syns överst till vänster i bild)

Och här är Ilq-Björn. Trevlig och snäll med engelskt rassel-temperament, ändå förhållandevis orädd och kommunikativ. Trevlig och fin grabb. Stor öppen bur här också förstås. Eget hembygge, eller hem-samman-sättning av diverse lådor, och nät.

Och nej, dom rymmer inte ;-D

Ta upp mig nu!

2009-06-04T13:08:00.006+02:00

Ta upp mig nu!

Hörru, hjälp till lite då! Ta upp mig!

Nä, nu går jag upp i alla fall!

Seså, vänd på handen nu då! Såhär kan jag ju inte hänga!

Himlans asså!

2009-06-04T13:04:00.003+02:00

Hjärtemusen Himla, hon som är såååå himla söt, sååå himla rar, sååå himla go och mysig.

Från rosa korv...

2009-06-04T12:51:00.006+02:00

.
Från rosa korv på rygg (se nedan, den sovande musungen) till hårigt charmtroll på rätt köl :-D
.

.
Här med några syskon. Två och en halv vecka, lätta att hantera, inga popcorn här inte! (Vilket jag är väldigt glad över.)
.

. "Mamma, jag vill vara kvar i din trygga hand!"

Som "extra mus-mamma" blir hjärtat mitt varmt.

ögon

2009-06-01T13:21:00.003+02:00

*Nynnar på en gammal Beatles-låt*

Open up your eyes now,

tell me what you see.

It is no suprise now,
what you see is me.

att sova som en gris

2009-05-28T07:49:00.011+02:00

.
Nää, den är inte död. Han somnade stenhårt i min varma hand, och så råkade han hamna upp -och-ner i handen utan att vakna.
.

Det såg så roligt ut, att jag var tvungen att gå och hämta kameran (en bit att gå, trappor osv), sedan gick jag ut för att få bättre ljus och slippa blixten som ändå inte funkar på så nära håll.

Han vaknade till lite ibland, det blåste ute och sådär, och rullade runt på mage igen. Men då vyssade jag honom lite, och fick tillbaka honom på rygg när han somnat om.

När de ligger tillsammans allihopa i kullen, så ligger de ju verkligen huller om buller på de mest lustiga sätt, både upp och ner och bak och fram och allt vad man nu kan. Haha.

Möss är lustiga och näpna! Och ack så roliga, och så underbara små husdjur.

Denna ännu inte namngivna filur är 8 dagar när han fotas i sin söta sömn. :-D

Och ännu dröjer det innan han dessutom ska öppna sina ögon och titta ut på världen omkring sig.

Små vänner

2009-05-24T08:22:00.012+02:00

Min vän Blinka

2009-05-24T08:00:00.009+02:00

Min hand i din ...

Söta Blinka poserar i pelargonen.

Blinka är född den 2 februari 2009, färg är champagne-argente och pälslag är satin korthår. Hon är efter Älvbjörn och Unika, och alla "förfäder" är egen uppfödning fullständigt i tre led bakåt, och några led i sju generationer.

Hon är ett av mina små hjärtan. Egentligen är hon räddast av alla, tycker det är jätteläbbigt att komma upp i handen och även om hon kommer fram och nosar så går hon inte upp självmant.

Å andra sidan går hon heller inte ner självmant, om hon inte får komma tillbaka hem förstås.

"Främmande" platser är otäcka.

Hon tillhör min stam av "vackra-men-rädda" möss. Vill få in hennes behagfullhet i mina möss, men få bort rädslan. Inte i henne personligen alltså, men i min avel.

Ilq-Björn igen

2009-05-11T17:14:00.005+02:00

Han växer, han också. En fin ung herre är han, Ilq-Björn. Efter Silka och Vattnadals Quenelle.

Mössen på Mässa

2009-05-11T11:53:00.016+02:00

Varje år ordnar avgångsklasserna på naturbruksprogrammet i Spånga Gymnasium ett djurexpo. http://www.spa.edu.stockholm.se/index.php?id=372
.

SVEMUS (Svenska Musklubben) brukar vara med och visa upp tammöss och representera klubben, liksom flera andra djurföreningar.
Vi som är gäster har en egen lokal där olika smådjursklubbar (möss, gerbiler, hamster, osv), och andra djurföreningar (hund, katt, hittekatter/katthem) samsas.
Mässansvarig inom SVEMUS är Anna Aspelin, som duktigt fixar allt.
. .
Så här såg en del av SVEMUS monter ut strax före öppnandet. Bilden är rörig eftersom den blir "tvådimensionell" och bakgrund och förgrund smälter ihop.

Vi har försäljning av en del saker, lite foder, några små "hus", osv. Och så visar vi som är där upp våra möss. Inte bara tammöss (som jag har) utan även taggmöss och pygmémöss var representerade denna helg.

Jag, som både har öppna burar åt mina möss, samt älskar att "leka" med dem, hade byggt en särskild "utställningsbur".

Den är faktiskt i 4 våningar, om man inte räknar taket som de också kunde klättra upp på. Inte en enda pryl är köpt utom springhjulet. Allt är hemmabygge av kartonger.

Ett par grenar utifrån, kartonger från Konsum och skoaffären, spetsgardiner (haha) från en överbliven tygbit hemma, stark elteip använder jag, samt klister. Och så sax förtås.

Mössen älskar att utforska såna här labyrinter! Och de tar sig fram överallt, och hittar varje liten framkomlig väg. Men - de rymmer INTE!!
.
Så här ser "buren" ut, när jag redigerat bort bakgrunden.

Från bottenvåningen kommer de till nästa våning via ett hål i taket/golvet när de klättrat upp för grenen.

Bottenvåningen står också lite upphöjt på min transportbur, så de inte kan klättra ut på bordet/montern. Rymmer gör de inte. Möss avskyr att falla (i alla fall tammöss), och de hoppar inte! De är smidiga och starka.

Visserligen kan de hänga ut från kanten (som besökare ibland blir förskräckta över, och försöker hindra dem att rymma).
- Det är ingen fara, de rymmer inte. Får jag lugnt leende tala om. Möss är starka och smidiga. De kan hänga ut över kanten i en tå nästan, och sedan smidigt hiva in sig igen.

Och så är de snälla förstås! Mina möss bits aldrig! (i alla fall inte de jag har med på mässor, jag kan få en och annan hemma som "vaktar revir" och kan nafsa löst om jag överraskar dem sovandes i sitt bo), men om någon mot förmodan skulle bita så det går hål, tas de bort meddetsamma.)

Jag avlar ju på temperamentet, och ska ha snälla, vänliga möss som gillar människor!! Och som sitter still i handen, är kontaktbara, och låter sig pussas och klappas på :-D

Lite stolt

2009-05-03T11:20:00.000+02:00

Musöron

2009-04-29T11:21:00.001+02:00

.

Nu ska jag ut och klippa rosorna! Tjao! :-D

Blue argente?

2009-04-24T08:21:00.000+02:00

Ja, vad har hon för färg, min Draqblod? Född 7 mars i år. En ung dam med andra ord.

Efter en hel del hjärn-arbete kommer jag fram till blue-argente. Jag är inte säker men tycker att det kan stämma. Det som inte syns på fotona är färgen på hennes underpäls. För att se den får man blåsa i pälsen. Nu ger den mörkaunderpälsaen bara ett "intressant skimmer" till hela musen.

Här syns hon tillsammans med syster Draqblomma (till vänster) som är (min vanliga färg av) champagne-argente. Båda är satin.

Champagne tycker jag hon liknar mest, men har för gul ton. Och så är hon tickad och alltså en argente-variant. Underfärgen är ganska mörkt blå/grå.

Här gömmer hon sig under mamma Ängsblomma, som är champagne-argente (utan satin).

I stamtavlan finns chocolate och blue på båda sidor.

På mammans sida finns extreme dilution i åttonde led - och någon annan blekgen jag ej har koll på, troligtvis c(h).

Farfar är silver agouti och lite längre bak finns renavlad silver agouti från Holland (på pappans båda sidor). Även rödögd vit finns på pappans sida.

Buhu-uhu ... Jag avlar inte på blågenen (fast får vackert ta in det när jag behöver utavla och det inte finns de färggener jag söker).

En sådan vacker färg, och så får jag lämna den därhän, och låta den vandra tillbaka in i skuggorna igen, efter färgens besök i denna vackra lilla mus...

Go´ som socker!!

2009-04-23T11:31:00.001+02:00

Draqblod kikar fram.

Se sån stil hon har :-D

2009-04-23T11:29:00.000+02:00

Hihi ...

Se sån stil han har

2009-04-14T11:35:00.000+02:00

Haha, en sån stil va!

Så ser han ut, för han är just nu inte helt "bekväm" med situationen. Han tyckte det var lite läskigt, så han bestämde sig för att "smälta ihop med tapeten", eller med min hand blev det ju i det här fallet :-)

Ilq-Björn heter han, bror till Ilka, son till Silka och Vattnadals Quenelle.

Sötis!

2009-04-14T11:32:00.000+02:00

Chip är en sötis. :-D

(klicka på bilden och se i storformat!)

Himlas barnbarn

2009-04-01T11:33:00.000+02:00

Väldigt lovande ungar vill jag lova, som jag är jätteglad över. Himla är ju något speciellt. Lugna och fina, tassdarr har de redan de små krypen. Vibrerar lustigt i handen, inte van vid det när de är så små. Pappa är Allegrobjörn, mamma är Humla.
.
Den översta är hona, och närmast är två hanar. De heter Elina, Eratobjörn och Exilurbjörn efter vissa vänner jag har ;-)

Det är samma foto som visar mer och mer närbild.

Fotostudie av Ilka, Silkas dotter.

2009-04-01T11:12:00.001+02:00

Vacker avelshane

2009-03-27T12:33:00.001+01:00

Vattnadals Quenelle, vacker engelsktypad hane, inköpt till avel från Vattnadals Elin.

Mina härliga avelsgrabbar

2009-03-27T12:20:00.000+01:00

Allegrobjörn och Acrobjörn är kullbröder och är snart fyra månader. Jag är sååå himla förtjust i dem! Härliga och fina, gulliga och goa. Så här kommer fler bilder på mina charmiga gos-grabbar!
Allegro först:

Och så Acrobjörn:

Mera B, 27 mars 2009

2009-03-27T12:03:00.000+01:00

B-kullen är nu 7 och en halv vecka, och växer fint. Har tre damer kvar: Bettina Beep (champagne-argente) , Beverly Hills (chocolate/tan), och Betty Boop (cinnamon).

Temperamentet och den "sociala förmågan" på dessa tre unga damer är okej, ja, kanske till och med ganska bra. Ja, jag har ju vissa "specialkrav" på min möss, och ett klart mål med min avel, vad gäller mössens temperament som sällskapsmöss.

Bettina Beep, med Beverly i bakgrunden.

Och här är Betty Boop som nyfiket nosar för att se vad som finns i rummet som hon fotograferas i. På bilden nedanför putsar hon morrhåren. Visst får hon en elefantsnabel då, haha!

Den uppmärksamme kanske märker att namnen ibland förändrar sig. Det kan ibland ta upp till ett par månader innan deras slutgiltiga namn fastslås. Om de inte säljs före dess förstås.

Mössen liksom "växer in" i sina namn. Jag behöver inte tänka så mycket på vad de ska heta, de liksom "blir dem de är", men det kan som sagt ibland förändras ett tag innan det är fastslaget.

Dagsbilder 11 mars

2009-03-11T16:14:00.000+01:00

B-kullen är drygt fem och en halv vecka.

De är engelsktypade, fast inte renrasiga utan med mycket svenskt blod i sig. Dock lyser det engelska temperamentet igenom.

Pappa heter Älvbjörn, och har de guldiga mössen i generna. (Bilder finns längre ner i bloggen)Mamman heter Unika, och är dotter till Karma (Kara Mia). Har en massa gamla bilder på Karma här nedanför.

Karma har bytt ägare förra sommaren, och bor nu hos en tjej som har tålamod med engelska nerver ;-) Inte franska nerver, utan engelska.

Möss finns i två raser kan man säga. Den engelska show-musen och den svenska vilttypen.

Den engelska är framavlad främst i England i drygt ett århundrade, för att vinna skönhetstävlingar. Stor typ, stora klara ögon, stora tulpanformade öron utan veck, lång harmoniskt piskformad svans, kan vara dubbelt så stor som den svenska, och mycket noga färgavlad. Fast inte i Sverige. Vi har mycket få riktigt fina renrasiga engelsktypade.

Den svensktypade, eller "pet-mouse", vet jag inte faktiskt. Till stor del kommer den nog från labb-möss. Vilket även showmössen gör från början.

Hur som helst, den engelsktypade är riktiga engelska fullblod. Nerverna på utsidan.

Visst kan de bli tama, men de är inte "människoälskare" i första taget. Att hänga med en människa på äventyr är lite läbbigt. Och man får ha tålamod och varsamhet när man handskas med dem, för att de ska vara riktigt bekväma i situationen.

Den svensktypade, eller pet-musen, har mycket lättare för att bli trygg och riktigt tam på ett helt annat vis. Där finner man de små äverntyrarna, som gillar sin människa.

Flertalet hubbyuppfödda möss i Sveriga är korsningar mellan dessa två. I zoobutikerna finner man nog mestadels den svensktypade. Och den säljs ju förstås i första hand som ormmat.

Bettina Beep har lustiga korkskruvs-morrhår! Syns inte så bra på fotot nedanför, men på högra sidan så syns en korkskruv i alla fall.

Möss har olika pälslag, förutom de olika färgerna. De kan vara korthåriga, långhåriga, och krulliga eller lockiga på lite olika vis.

Denna variant med slät päls och krulliga morrhår, är någon mutation som jag fått in bland mina möss. Den tillhör inte de vanliga kända mutationerna/hårlagen. Om mutaionen skett hos mig, eller kommer från annat håll fast blommat ut hos mig i och med den ganska starka inavel jag använder mig av, det vet jag inte.

På ett vis är det lite kul, och ganska sött. På ett annat vis vill jag inte ha det.

De långa härliga plymerna till morrhår är ju de jag älskar mest! Dessutom använder möss sina morrhår väldigt mycket! Det är ju deras "ögon", tillsammans med luktsinnet.

När morrhåren krullar ihop sig sådär, måste de ju bli handikappade på något vis, tycker jag. Om det nu gör någon skillnad i fångenskap.

De lockiga hårlagen har också krulliga morrhår.

Lite dagsbilder, 11 mars

2009-03-11T15:45:00.001+01:00

En lovande "temperments-kull" som är 18 dagar idag. Söta som socker, pigga som attan, små kvicka busfrön. Och vansinnigt rara, så små de är!

Vilda möss hoppar, rakt ut i det blå, när fara hotar, eller när de tror att fara hotar.
Möss är ju nästan mer "måltid" är "djur". Möss får många ungar, men inte många av dem uppnår vuxen ålder ute i det vilda. Inte ens av de som är snabba att fly.

Och de möss som stannar kvar och "kollar vad det var" blir aldrig äldre, och de för inte heller sina gener vidare. Så, vilda möss hoppar, de sticker, de drar, fortare än en gris hinner blinka, eller hur det nu var med Emils hyss, han i Lönneberga. Vad nu han har med möss att göra.

Hoppandet, är det jag skriver om. De tama mössen hoppar oftast inte. Möss avskyr att hoppa, och att falla, och att inte veta var de sätter fötterna. De ser ju inte heller särkilt bra.

Men de tama mössens ungar har under en period kvar sitt hopp-beteende. "Popcorns-åldern" kallas det. För de sprätter rakt ut i det blå, som popcorn, helt utan förvarning, och det är "lögn i helsike" att kunna hålla dem.
Popcornåldern börjar ungefär när de öppnar ögonen vid ca 14 dagars ålder. Och håller i sig lite olika länge, men kan vara flera veckor.

Jag avlar på temperament, och jag får numera heller inte några popcornungar. Det är jag stolt över!

Att hålla artondagars musungar såhär, öppet i ena handen, medan jag fotar med den andra - haha, det låter sig aldrig göras med ett par små popcorn! Då druttar de i govet som små katapulter inom fem sekunder - eller inom nån minut om de är av det lugnare slaget.
Risken är stor att de blir skadade i fallet.

"Ajje! Trampa inte på mig!"

Mamma till raringarna heter Tusse Ökentuss. Och pappa är Allegrobjörn. Inte svårt att se varifrån lilla Cheri fått sitt utseende ifrån.

Men vem är det som gömmer sig bakom krukan här då? Haha.

Haha, det var Acrobjörn! Han är farbror till ungarna, och kullbror till Allegrobjörn.

Både Acro och Allegro är fina härliga grabbar som jag gillar jättemycket!

Lite musbilder

2009-02-05T12:46:00.000+01:00

Silka

2009-02-05T12:27:00.001+01:00

Silka med de härliga öronen, och den ljuvliga färgen chocolate/tan. Först ett gammalt foto (sen i våras) innan hon växt i sina öron :-D

Ett ganska nytaget foto på Silka.

Jag tycker att detär så vackert med färgharmonin mellan den mörkbruna chocolatefärgen och den rödbruna magfärgen. Mmmm ...

Ett gäng söta grabbar

2009-02-05T12:21:00.001+01:00

Sötnosar med blekgener. Rödögd vit (albino i de här fallen), svartögd vit (bone i det här fallet), och så en colourpoint som heter Kalle Point.

mus-snack

2008-09-08T12:58:00.000+02:00

Cinnamon.

2008-08-27T11:27:00.000+02:00

Kara Mia har ett par vackra cinnamonfärgade döttrar. Cinnamon i satineffekt kan vara en helt ljuvlig färg om man får den i en sådan här rödton, och inte urvattnat blek.
De unga damerna som snart fyller 3 månader, heter Urtima och Unika. Pappa är Qjo-Björn, champagne-argente/tan.

Får jag bjuda på ett smultron?

2008-05-15T12:27:00.001+02:00

Kara Mia

2008-04-23T09:01:00.000+02:00

Den där lilla svartögda vita med de stora öronen (tidigare inlägg) växer och börjar bli en stor och stilig dam.

Kara Mia är en chocolate/tan vars pälsfärg är blekt av (troligtvis) genparet extreme dilution, c(e)/c(e). Den röda magfärgen har blivit kritvit, och heter då fox.

I gen-text ser det ut såhär: a(t)/a(t), b/b, c(e)/c(e), D/D, E/E, P/*, där stjärna står för okänd, det kan vara stort P eller litet p. Om hon haft två små p, pp, hade hon varit rödögd vit och svår att skilja från en albinomus (genetiskt alltså).

Nu är Kara Mia inte kritvit (utom på magen) utan "off-white" med en svag brunbeige ton som skymtar i vissa ljus. Färgen blir "off white/fox".

Is-Gnista igen.

2008-04-04T11:42:00.001+02:00

Hon är så söt, min vackra Is-Gnista. *stort hjärta*

Mattes gullegryn! :-)

Ny hane på tillväxt.

2008-03-26T15:14:00.001+01:00

Kola-Björn heter han. Ja, alla mina hanar heter något på "Björn". Det är mitt eget efternamn, och min uppfödning heter Björndalens.

Chocolate-tan heter den bruna färgen med tan-röd mage. Jag tycker den är så vacker, när den får rätt nyans, rödhet och djup. Kola-Björn är jag nöjd med, även fast jag har långt kvar innan jag lyckas få fram Den Perfekta Musen.

Ska man vara petig med Kola-Björn, så har han ljusa tassar, och tanfärgen går ner på utsidan av benen. Det är noga sånt där ;-D, i alla fall om man ska vinna någon Standard-utställning, vilket är himla kul, men inte det viktigaste här i världen.

Det viktigaste här i världen, för mig med mina möss, är att ha TREVLIGA husdjur, som är trygga, glada och nyfikna, som blir GLADA när jag kommer och som vill vara med mig. Det är viktigast av allt. Samt att de är friska förstås, men annars är de ju inte särskilt glada...

Sedan vill ljag ha färger som jag tycker om. Och så förstås, det är sååå himla roligt och intressant att fördjupa sig i färggenetiken.

Ivra och Himla får också vara med på bild. Två trygga, orädda, glada, sällskapliga, otroligt snälla och rara och mysiga småtjejer. Ivra är cinnamon satin långhår, och Himla, ja hon är bara sååå himla söööt! Trevlig är hon också, för mig är hon ett exempel på Den Perfekta Sällskapsmusen.
:-D
Tänk att man kan vara så oerhört förtjust i möss!!! Men de är så underbart roliga små vänner, som smälter mitt hjärta, igen och igen och igen och igen och ...

Mera Daria.

2008-03-26T15:05:00.000+01:00

När Daria var 2,5 månader, var hon med på utställning i pet-class. Det var i början på december förra året (-07).

Pet-class betyder att man går efter hur musen är som husdjur och sällskapsmus, samt att den är frisk och välskött. Tyngdpunkten ligger på temperamentet.

Daria uppförde sig helt exemplariskt, trygg och snäll och tålig med all hantering. En stor fin blå rosett kammade hon hem åt matte. Det blev en andraplats.

Etta blev Yin, en svart hane som är en baddare på att kamma hem förstapriser i pet-class åt sin duktiga 12-åriga matte. :-D

Is-Gnista och Compani, del II

2008-03-26T14:51:00.000+01:00

Jag fortsätter på den ljuvliga färgen champagne-argente i långhår och satin. Först en ny bild på Is-Gnista, som har vuxit till sig sedan sist. Hon blir fin!

Och så är det "kusin Daria" som vill vara med, och promenerar in i bild här nedanför. Björndalens Daria som hon är registrerad som.

Daria har Björndalens Kisses of Fire som pappa, medan Is-Gnista är barnbarn (men inte Darias barn).

Ja, och så en bild på "underverket" själv :-D, Kisses of Fire, eller Äld som jag kallar honom i dagligt tal. Han är den första jag fick i den här färgen och har blivit lite stamfar för mig (och en del möss också förstås).

Färgen champagne-argente kan finnas i flera olika nyanser, som alla grundar sig på samma färggener. Men det är först med medveten färgavel som man kan få fram den här härligt vackra "guldröda" färgen.

Ju äldre mössen blir, desto mer framträder det röda i färgen.

Is-Gnista.

2008-03-11T14:22:00.001+01:00

Is-Gnista ... Jag älskar färgen, i kombination med satineffekt och långhår. (Damen bakom är Asima.)

Is-Gnista i mitten.

Morfar till Is-Gnista är Äld (Björndalens Kisses Of Fire). Ännu flera sådana här söta små tjejer vill jag ha.

Svensktypad.

2008-03-11T14:13:00.000+01:00

Den svensktypade musen har kortare svans och mindre öron än den engelsktypade. Den är också mindre. Björndalens Godis-Björn visar upp sig. Han är svneks typ men med engelsk blod i sig.

Flertalet tammöss i Sverige är mer eller mindre korsade typer, så det kan ibland vara svårt att se skillnader. Men denna lilla grabb har definitivt svensktypade öron. Jämför med parabolerna i inlägget nedan så får ni se skillnaden.

Som jag tycker, så är den engelsktypade vackrare, men har "det englelska fullblodets" nervighet. Man får vara lite extra försiktig med dem.

De svensktypade är mer tåliga och också lugnare till temperamentet.

Jag korsar dem för att få just det bästa från dem båda.

Den engelska typen.

2008-02-28T10:31:00.000+01:00

Den engelska typen är en utställningsvariant som kommer främst från England, där den ibland kallas showmouse. De är mycket större än vår svenska typ, som mer liknar sin vilda föregångare husmusen.
Fast i Sveriga har vi inga "riktiga" show-möss, eftersom de oftast är uppblandade med svensktypade.
Här är två små bebisar på 3 veckor. De föds blinda och nakna, men växer fort.
Redan efter ett par månader kan de vara könsmogna, ja, vill det sig illa räcker det med knappt fyra veckor. Så hanungar behöver skiljas från tjejerna och mamman när de är runt fyra veckor.

Den här bilden bara måste ni klicka på, och se i stort läge!!

Utmärkande för den engelska typen är, förutom storleken (som inte alltid sklijer sig så markant i Sverige) de stora parabol-öronen och en härligt lång svans som ska vara harmoniskt "piskformad".
Nedan demonstrerar Björndalens Noggi-Björn sin långa svans.

Noggis färg är chocolate/tan, satin korthår. Mössen nedan har färgerna svartögd vit och champagne/tan, satin korthår. Han är dessutom pappa till ungarna som visas här.

De champagnefärgade här, var väntade i kullen. De är genetiskt chocolatefärgade möss med dubbelgenen för chocolate, bb, vars färg är "nerblekt" med en rödögdgen som behövs i dubbel upplaga, pp. Den röda ögonfärgen här, har alltså ingenting med albinogenen, cc, att göra.

Den svartögda vita är också genetisk chocolate med ännu starkare pälsblekningsgener.

Björndalens Love Me Tender, 07-BJÖ436.

2008-02-28T10:11:00.000+01:00

Underbart vacker röd snygging, ingår i min avel. Efter prisbelönta föräldrar av egen uppfödning.

Den röda färgen kommer av en besvärlig färggen som kallas dominant röd, eller även "lethal yellow", A(y). Dominant för att den är dominant ;-) och lethal för att den är dödlig i dubbel upplaga. Så om den inte varit dominant, skulle den aldrig funnits, dvs djuren som hade den ensamma färggenen skulle aldrig synas.

Röd eller gul, det går egentligen på ett ut, genen kodar för det gula pigmentet som med hjälp av polygener kan få denna härliga röda nyans.

Jag avlar inte på denna röda ljuvligt vackra färg - som förutom rött även har andra fantastiskt vackra färger att bidra med - för kopplat till genen är också fetma och tidiga tumörer.

Men jag har några djupt röda i min avel av chocolate-mössen, och cinnamon, eftersom polygenerna för djup varm "röd" finns där, och ger mina andra möss en varm ton.

Knämusen Blanche.

2008-02-26T14:07:00.001+01:00

Hon var vansinnigt rar, min lilla Blanche. En riktig knämus. Jag har ibland mina möss lösa på golvet, men får vara försiktig, för det är så lätt att trampa på de små husdjuren som väger ca 30 gram. Särskilt när de ska springa runt fötterna på en. Busfröna!

Blanche brukade ta en runda runt golvet, och sedan resolut klättra upp för mina byxor och upp till mig. Titta så glad och lycklig hon ser ut i ögonen! "Hej matte, nu kommer jag!"

Ja, en mus lever inte så länge. Deras livstid går ut på ca ett par år, och Blanche har vandrat vidare...

Luktar det inte ost här?

2008-02-26T13:57:00.001+01:00

"Luktar det inte ost här?" *sniff, sniff*

" Jag letar, jag letar."

"Hmm, var kan matte ha gömt osten..."

Den unga damen som poserar heter Himla.

Plymer av morrhår.

2008-02-10T11:59:00.000+01:00

Mössens ofta "enorma" morrhårsplymer är ljuvliga! De är visserligen inte så lätta att se, inte heller att fota så de framträder bra.

Båda fotona har jag klippt där morrhåren slutar! Både upptill och åt sidorna, och på nedre bilden även nertill.

Det är inte svårt att föreställa sig vilken betydelse morrhåren har som känselorgan när de tar sig fram i mörka gångar och skrymslen.

Och öron som paraboler.

2008-02-10T11:56:00.000+01:00

Björndalens Nemi, dove/tan satin korthår, engelsk typ (utställningstyp).

Svarta ögon.

2008-02-10T11:53:00.000+01:00

Mössens pigga, nyfikna och glada "pepparkornsögon" bara älskar jag!

Fast ibland har de rödpepparkornsögon, hihi, som ni ser i flera av de andra inläggen här.

Långhår.

2008-02-10T11:46:00.001+01:00

Långhår tycker jag är en läcker effekt på mus. Björndalens Chi-Björn demonsterar.

Här dansar han för mig :-D
Men han är ingen "dansmus"!

"Dansmöss" var en sorts möss som undehöll kejsaren av Kina (eller nåt) genom att "dansa" runt runt i en ring. Det tyckte han tydligen var kul :-( Anledningen till beteenden var en genetisk defekt i innerörat och balansorganet.

När jag var ung - för mycket mycket länge sedan ;-) - kallades alla djuraffärs-möss för dansmöss. Som tur var, var de inte det på riktigt.

Cinnamon.

2008-02-10T11:39:00.000+01:00

Den här färgen heter cinnamon. Musen heter Björndalens Too-Tikki Lejonhjärta. En liten mus med ett stort namn.

Cinnamon - i pälseffekten satin, samt långhår - är nog den färg jag tycker mest om.

De färger som jag avlar på/mot, är "chocolate-färger", dvs färger som baseras på chocolate-färg-genen bb. Det är cinnamon, chocolate, champagne, champagne-argente. Dessutom avlar jag satin, långhår, tan, och även tecknat. Men temperamentet är viktigare än korrekt färg!!

Sötnosar, inlägg 1 :-D

2008-02-10T11:13:00.000+01:00

De får en egen blog, sötnosarna. Björndalsmössen. Här är Björndalens Elaine som liten.

Hon var så sanslöst söt, rar och mjuk och go. Tyvärr dog hon i en olyckshändelse. (den enda av mina möss som förolyckats genom olyckshändelse)